Min hund har rymt

Och här sitter jag på jobbet och känner mig som en usel matte. Vi har ju stängslat in hela gården. Eftersom vi har installerat en hundlucka så kan hon gå in och ut som hon vill när vi inte är hemma. När vi inte är hemma så spärrar vi av större delen av gården så att hon kan vara på altanen och en del av tomten för att göra sina behov, en liten kiss-hörna har vi gjort.

När jag varit på jobbet i en halvtimme (1,5h efter att vi åkt hemifrån) då ringer vår granne och säger att Vittra har rymt! Hon är ute på gatan och springer, bjäbbar ed andra hundar och springer omkring. Men vad fan! Jenny fixar en nyckel och släpper in hunden till oss igen. Barrikerar hundluckan och jag frågar Mia om hon kan släppa ut Vittra en stund mitt på dagen.

Nu sitter jag här och gnager på naglarna. Tänk om något hade hänt henne. Det är minus sju grader och vår hund består inte av bara päls direkt. Dessutom har hon kunnat bli påkörd. Blivit biten av en annan hund. Bitit en annan hund. Eller sprungit bort så långt att hon inte hittat hem. Jag har inte halsband på henne när vi inte är hemma, tänk om hon skulle fastna och strypas... Nu har jag sämst samvete i hela världen som lämnar min älskade hund ensam. Det är ju MITT barn.

Så nu måste vi hitta en dagmatte alternativt promenadhjälp. En halvtimme, timme om dagen räcker, det behöver inte vara i motionstempo, det kan vara lugn promenad runt ett par kvarter, motionen fixar vi. Om vi hade den hjälpen, då hade vi kunnat stänga för hundluckan och Vittra fick vara inne när vi inte är där.

Jag vill åka hem.