onsdag, januari 27, 2010

Till salu!

Säljes:
Ett stycke rygg med tillhörande dekorationer i form av snygga tatueringar. Har funkat felfritt i ca 32 år innan diverse småfel började upptäckas, dock inga som syns utan på. Säljes nu i befintligt skick till högstbjudande. Skickar även med fettvalkarna på köpet, kan vara bra att ha om det blir riktigt kallt.

Vad säger ni? Låter det lockande så kom med ett bud!

Hela djäkla janurai har varit en lång plåga och då menar jag inte med sedvanliga plånboksbekymmer som man brukar ha, utan med kroppen. En söndag så hänger jag in stans ryggvärk, började precis som de senaste gångerna men den här gången gör jag inget alls (alltså inte som sist när jag tog på mig jeansen eller som när vi flyttade etc), jag sitter i soffan och kollar på skidskytte när jag känner hur det börjar bränna i axeln. Inte bra. Jag vet att sport är skadligt men det här är ju löjligt, jag TITTAR ju bara. Innan dagen är slut så nästan tjuter jag så fort armen inte får ha ett stöd att vila mot, den är helt enkelt för tung för min axel och det känns som en ryggskottsliknande känsla ,fast i axeln. Långt in i bemärgen gör det ont.

Efter att ha plågats från söndagen och känt värken vandra från höger axel till nacken, till vänster axel och ner i ryggen så känner att jag på torsdagen att jag en gång för alla måste ta tag i det här så jag ringer till företagshälsovården som direkt fixar in mig hos en naprapat. Kommer dit och får hoppa (läs: kravla) mig upp på hennes massagebänk, får berätta lite om hur jag känner det osv. Hon drar ner tre fingar i ryggraden och säger: ”Här har du ont va?” No shit?? Ville lägga på henne en smalbensspark eftersom hon petade på JUST de ställena som gör så förbaskat ont. Tydligen så var det fyra riktigt, svullna kotor mitt på ryggen (ni vet där man inte kommer åt att klia hur gärna man än vill) som satt fast. Mmm...hur låter det?

Hon masserade mig och jag fick verkligen stålsätta mig ett par gången för att inte börja tjuta, tårarna rann dock så jag såg förmodligen ut som Alice Cooper när jag gick därifrån. Man har ju hört om när naprapater knäcker ryggen och nacken på en så att det bara smäller i kroppen och även jag skulle bli knäckt. Efter massagen så talade hon om hur hon skulle göra och jag skulle inte bli rädd för ljudet. OK, tänkte jag, det är väl bara att slappna av så fixar hon resten. Bök, bök och stök och sedan låg jag i läge, ett djuuuupt andetag och på utblåset så kastar hon hela sig på mig och....................*klick* ?? Här kommer det 75kg kvinna ovanpå mig och det enda man får i betalning är *klick*. Typ som när man stänger en skåpsdörr med magnet ytterst försiktigt. Jag hade ju förväntat mig *SPRRRRRRRAAAAAAAAK*

Hon ser lite förvånad ut och säger att vi ska testa igen. Djupt andetag och HOPP! på mig. Nu hördes det..... Ingenting. Inte ett smack, inte en kota flyttade på sig. Det enda som hände var att jag blev liiiite plattare och fick lite ondare. Får en tid på tisdagen och då ska vi ta i lite mer. Fick med mig lite stretchövningar som hemläxa.

Helgen går och det blir tisdag, har fortfarande lika djäkla ont i ryggen och huvudet ska vi inte ens tala om. Same procedure utspelar sig, upp på bänken, masseras och nu koncentrerar hon sig mycket kring skulderbladsfästena och jag ligger och lider. Fram med en tuschpenna, ritar mig på ryggen där hon ska knäcka, Djupt andetag och HOPP! Inte ett skit. Hon säger ”Fan också!”. OK, känns ju tryggt det här. Eller? Hon testar igen men inget resultat. Mer än att jag får mer ont. Testar att knäcka nacken på mig och som belöning så får vi ett lika litet knäpp som vi fick i ryggen veckan innan. Vaddå ynkligt? Här går jag till en naprapat i tron att hon ska kunna hjälpa mig men vad händer? Jag får mer ont. Ska komma tillbaka efter två dagar igen. Okej rå, jag gör väl det då.

Torsdag. Status på ryggen = aj. Hon masserar ryggslutet på mig men vill inte knäcka mig mer. Ok? Hon vill inte ha tillbaka mig alls. ? Hon tycker att jag ska gå hem för att självläka och OM det inte funkar så ska vi ta till en annan behandlingsmetod. Hhhmm....grejen är ju den att väntar jag tillräckligt länge så BLIR det ju bra. Iallafall har det varit så hittills. Men skiten kommer ju tillbaka, det vet jag ju. Så jag går hem med gråten i halsen och trycker i mig en karta Ipren.

Om det bara vore ryggen men det infekterar ju på mycket. Nacken blir stel, ungefär som lindrigare nackspärr, huvudvärken är konstant, jag vaknar flera gånger varje natt och armarna.... Armarna är så tunga att det gör ont att lyfta dem. Som blylod som hänger ner från kroppen och axlarna tar stryk av det, kappmusklerna är spända som fiolsträngar. Som att det inte vore nog så ballar ju händerna ur. Inte så att jag blir direkt svag men jag tappar hela tiden saker. Om jag inte tänker: ”Ok, nu håller jag i den här koppen”, då tappar jag den. Händerna stängs liksom inte om jag inte tänker på att jags ka göra det. Skitskumt. Och irriterande. Grejer går sönder hela tiden och fråga mig inte hur mycket utspillt jag torkar, det är som att vi skulle ha småbarn.

Men, det som inte dödar det härdar. Det sura är att jag kommer se ut som Quasimodo till slut. Vårtig fuling med puckelrygg. Känns ju kul.

Imorgon blir det ännu en klagolåt, vi kan kalla den ”Hur man inte är sjuk när man är sjuk”. Sen ska jag försöka att inte klaga på ett tag. ;)


6 kommentarer:

Anna sa...

Malin gå till en kiropraktor dom jobbar annorlunda än en naprapat...det är mitt råd till dig vet inte hur jag skulle klara mig om jag inte gick till min kiropraktor ....

Ta hand om dig kram

Sjörövar-Jenny sa...

Tänkte skriva samma, gå till en kiropraktor! Skulle kunna rekommendera en som jobbar med Brynäs Hockeylag...men det är ju här i Gävle. Kom inte ens på nåt halvspydigt att skriva ;) Tycer bara väldigt väldigt synd om dig!!!

Miis sa...

Och jag är inte som dom andra, HAHAHA, jag garvar, asgarvar, du skriver sååå bra. Men gumman, jag garvar inte åt din rygg. Den tycker jag att vi tar o SKÄNKER BORT ;))) Puss

Virre sa...

Håller med Miis. Men ta kontakt med en kiropraktor gumman!!! Kram

Malin ~ Lillpiga sa...

Anna: Ja, det blir väl nästa naturliga steg...

Jenny: Om DU inte kommer på något spydigt, då måste det vara synd om mig! ;) Du är ju min spydigaste kompis ju. :)

Miis: Tack hjärtat, vi får se om någon nappar på min säljesannons. :)

Virre: Ja, det ser ut att få bli det...

Myran sa...

Sjukgymnast är ett annat alternativ, de brukar kunna ge både behandling och (när du blir bättre) träningsprogram för att minska risken att besvären kommer tillbaka.

krya på dig!