Det här med shopping...

Jag är en sådan där varelse som älskar shopping. Jag skulle kunna shoppa 24/7 om jag bara hade råd och tid. Det är en LJUVLIG känsla av att botanisera, antingen live eller via internet, i olika butiker. Pilla, känna, plocka ner från hyllan/klicka i rutan och sedan dra kortet. Ka-ching! Det fyller mig med en sådan enorm lycka! Och det är galet kul att komma hem med en bil fullastad med kassar, påsar och paket. Då känner jag mig RIK!

Och det är väl det, jag älskar statuskänslan, jag vill helt enkelt vara rik. Snuskigt rik. Så där sjukt rik att folk skriver en massa skit om mig i skvallerblaskorna. Så där rik att jag kan ta en näve tusenlappar och torka mig där bak med, varför använda toapapper när man kan torka rent med Gustav Vasa liksom? Eller så där vansinnigt rik att jag kan tända en cigg med en $1000-sedel? Jag skulle älska det livet, tro mig! För visst fan kan man köpa sig lycka! Visst är det väl en lycka att alltid kunna betala sina räkningar? Att alltid ha mat på bordet? Att kunna åka på en utlandssemeter? Att kunna klä sin familj? Att kunna bo i sitt hem? Just det! Man kan köpa lycka, punkt. Det är bara det att inte alla törs erkänna det...

Igår så ringde sambon mig på jobbet (vi jobbar ju inom samma väggar men olika våningar) och sa: ”Du älskling, jag ska banne mig köpa mig en iPhone!” Jaså minsann? Han ska uppgradera sin mobiltelefonstatus? ”Ålrajt", svarade jag och lade till, "då ska jag med ha en!” Sagt och gjort, efter jobbet så drog vi hem till stan och in på Teliabutiken.Tio minuter senare traskar vi ut från butiken med varsin liten käck påse. Mitt välbefinnande var härligt att känna. Kortet glödde i plånboken och Den Stora Shoppingdraken inne i min kropp låg på rygg och bara jäste i glansen av en ny shoppingrunda. Ah, du ljuva liv!



Jag hade pysselkväll igår med Kruth-Anna och under tiden så pillade älsklingen med våra nya leksaker. Eftersom det av någon märklig anledning inte följer med någon instruktionsbok så får man googla om allt. Hur man sätter i SIM-kortet till exempel. Idag på jobbet har jag lärt mig hur man får på knapplåset. Haha...teknikens under liksom!

Den här gången av spontanshopping verkar ha fallit ut väl. Jag känner mig nöjd och efter lite påläsande så tror jag nog att det här kan vara en mobil för mig. Värre var det den gången vi bodde i Östersund, vaknade bakis med världens gångroffe (typ ångest utan att ha något att ha ångest för) så vi åkte upp på OnOff och spontanshoppade två mobiler á 5000:-/st, när vi åker därifrån så har vi redan då känslan av att det var ett dåligt köp. Och visst var det det, jag ångrade mig mer än en gång att jag handlat den... En annan gång spontanshoppade vi en laptop, alla vet ju hur billiga de är... Så note to self: spontanshoppa aldrig bakis. It’s a really bad idea.

Nu ska jag bara kränga iväg min G900. Surare telefon får man fasen leta efter. Käre kusin fick naja ihop sin med skruv och ståltråd för att den skulle funka. Och joråsatte, sist jag kollade så lever vi 2010...