Väl hemma hos syrran så drack vi lite kaffe och sedan visste vi inte vad som skulle göras. Satt och pillade på typ ingenting innan någon av oss (tror det var Mattias) som kläckte idén att vi kanske skulle dricka lite sprit. Vi kan ju som inte umgås annars, hur umgås man utan alkohol liksom? Är man fullblodsalkis så är man. ;) Vi drack lite vin, spelade plump och surrade i ren allmänhet.
När mamma fyllde jämnt så sa Eva (helgens födelsedagsbarn) att: "ni har alltid en massa roligas saker för er, ni hittar alltid på något spex". Då hade vi gjort ett bildspel på mamma med en massa frågor för att se hur senil hon blivit. Vi tog fasta på det och satte oss för att skriva en sång till Eva. Men vilken musik skulle vi välja? Hon gillar ju sådana där bombastiska "kräma-på-låtar" så vi tog Evighet med Carola. Vi spånade på text, kom på elaka textrader (läs: Lisa kom på), skrev, sjöng/skrek låten om och om igen. Kan ärligt erkänna att jag hade lite ont i halsen. Men hur som, en RIKTIGT bra idé var det iallafall! Då.
Vaknade på morgonen. Faktiskt fräsch och inte spec bakis. Inget som inte en dubbel Treo kunde fixa iallafall. Tillräckligt bakis för att få Ågren angående låten vi skrivit. Hur kunde vi tycka att det var en bra idé att stå och skråla den inför 60 pers? Så när vi åkte till stan för att äntra partajet så råkade vi glömma pappren hemma hos siss. Oops. Vilken otur liksom....
På festen var det supergod mat, trevligt folk och mycket vin. Så mycket vin att när svågern skjutsade hem systerdöttrarna och sedan tog med sig musiken och texten tillbaka till festen så var det återigen en RIKTIGT bra idé så vad gör vi? Ja men naturligtvis! Vi sjöng den ju. Jisses amalia liksom... Men det blev mycket skratt och stora ovationer så jag tror det blev rätt lyckat ändå. Kanske på grund av att publiken också hade intagit en del vin... Så här gick iaf texten (till låten Evighet):
Du finns i varje trädgård,
nere på knä.
Som en gammal mossig sten,
på krokiga ben. *yeeaaahh*
Tiden den går djävligt fort, springer förbi
när man lever i hundra
när man lever i hundra.
Vår Eva, en gammal tant
hur ska det gå
med käppar två?
Och Micke, han går bredvid
som en hund i band
med järnhand.
Tre små söta missar har du nu,
hemma på gårn.
Jagar råttor, tuggar strån
och Pricken är boss. *yeeeaaahh*
En som alltid ställer upp
och finns där för dig är
din käraste Biggan
din käraste Biggan.
Vår Eva, du är så bäst
du är så bra
vår superstar.
Vi älskar dig
nu kör vi hårt
för vi ni vad, nu är det FEST!
Med reservation för vissa bortglömda partier då texten både skrevs under alkoholintag och sjöngs under alkoholintag och numera är i födelsedagsbarnets ägo. Den som kan sin Carola säger ju nu att sista refrängen, den med tonartshöjning, inte är med. Ja men för fasen, vad tror ni om oss? Finns inte en chans i helskotta att normalt folk pallar med en tonartshöjning á la Carola. Så vi skippade den biten och gjorde som ett eget avslut. Kanske inte det mest lyckade men vadårå? Men det var en rolig fest och det kändes i söndags... Say no more.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar