Jag har mött Gud. Igen!

Nu är all värk och elände borta ur kroppen. Men det har varit hårt ett tag. Det är inget lätt liv man lever som rocker, det är ett hårdare yrke än många förstår. Jag ska här försöka återberätta veckan i lite bilder, håll till godo!

I torsdags då så drog vi upp Rockern till Uppsalatrakterna och parkerade den bredvid Matlådan hemma hos RoggAnn. Det var hos dem vi skulle tillbringa helgen för lite studentfirande och annat partajande.
Mattias vevade ner stödbenen så snabbt det gick och sedan startade vi uppladdningen inför kvällens konsert, årets mest efterlängtade händelse! AC/DC skulle ju inta Stockholms Stadion. Halleluhja!

När vi laddat batterierna ett tag så drog vi inte till Den Kungliga Hufvudstaden. Ann var kvällens chaufför så vi andra tog oss några stänkare i bilen. Så pass "några" att vi fick stanna innan vi hann ut på E4:an och fylla på från bagaget. Hur långt det är? Ca 2 minuter.... Men vi fick stanna i Stora Väsby för toapaus med... ;) Tur det eftersom det sen var köer in till stan.

När vi kom in till stan så käkade vi schysst krubb på Restaurang Cypern innan vi satte oss på gräsmattorna på Valhallavägen utanför Stadion. Inte alltid man sitter och dricker pilsner till vyn av AC/DC's backdrop....

På väg in till Stadion.

Till sluttonerna från Hardcore Superstar's uppvärmning så bänkar vi oss på rad 4. Klockan tio. Helt suveräna platser! Då hör jag någon som vrålar: Maaaaaaaaaaaalllllllllliiiiiiiiiiiiiiiiiiinnnnnnnnn!!!!!!!!! Haha...en gammal klasskompis som spanat in mig när jag kom ner på läktaren. Han pekar längre bort och där står 7-8 grabbar från hembyn och vinkar så glatt. :) Längre bort på samma rad så sitter Lars och RoggAnn. Här kan man se Lars (Roger står också där men man ser bara hans händer) stå upp och skrika till publiken och försöker klappa igång dem, alldeles innan videon till Rock n Roll Train drar igång. (Det spelas alltid en video som intro till deras öppningsnummer.)

Här följer lite bilder från deras konsert. De är helt monstruöst suddiga men vaddå, testa att stå still på en AC/DC-konsert.... Det går inte. Ann vet jag fick en del riktigt shyssta pics så vi får se om jag delar med mig av dem vid ett senare tillfälle.



Only for you, syrran! Thunderstruck! ;)

Jag behöver väl inte säga det va? Det var en så djäkla grym konsert!! Så galet djäkla grym!!!!! Inget kan ju naturligtvis slå när man såg dem allra första gången, 1996. Det är ju alltid något speciellt med första gången men banne mig om denna spelning inte kom som nummer två. UNDERBART!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Efter konserten så var jag öm överallt. Benen var hårda som trumpinnar efter att jag hoppat på betongen i två timmar. Armarna värkte av överansträngning efter att ha varit i vädret, devlandes i två timmar. Händerna var sprutröda och nästan svullna av allt klappande. Halsen sved, värkte och det kändes som att jag svalt ett rivjärn fyra gånger om, efter allt skrikande och sjungande. Nacken ska vi inte ens prata om efter en del headbanging (även om jag försöker hålla igen) och i öronen var det som bomull efter musiken, bomberna och granaterna. Under armarna luktade jag som en gammal bäver som dragits genom ett dynghål en, två, tre, tio gånger. Men inte så konstigt med tanke på att svetten rann från minut ett.

På väg hem så stannade vi på Donken i Stora Väsby men där jobbade det en hemabrurgerflippare och ett våp i kassan = jättelång kö inne och jättelång kö i driven. Så det fick bli en varm pizza och Fanta på Shell bredvid. Spelade ingen roll, hade kunnat sätta i mig ett halvschysst roadkill och druckit spillolja om det krävdes. Totalt urlakad på energi och så galet djäkla törstig! Väl hemma så badade mina söta kusiner, de var så gulliga när de stod och hackade tänder och frös. ;) Sedan = bingen. Slut på energi.

Upp dagen efter och alla hoppade in i Matlådan och iväg till Tierp det bar. Jenny tog studenten och vi stod där som en fårskock bland alla andra fårskockar och undrade vem av alla studentmössor som var just Jennys. På med blommor, fota, fota, fota och sedan iväg hem medan hon åkte flak som traditionen bör. Sedan följde god mat, god dryck (sprit såklart), presentöppning, terrängkrocket, lite "dans", bra musik, roligt snack och roligt folk, hela natten. Eller nja. Eftersom vi sprättade rosévinet där vid halv ett (?) på dagen så var rätt så nöjda när klockan var ett. Jag vet att vi lade oss då för kvart över ett skickade jag nämligen ett mess och då låg jag i sängen. :)

Här är fina Jenny på hennes stora dag.



Jag tog alla Jennys rosor och satte ihoop dem till en stor bukett, maffigt va? :)

Lördag morgon. Vaknar halv åtta. Måste. Gå. På. Toa. Och då var det bara att kliva upp och gå in för inte fasen hade vi fyllt på vår egen toa i Rockern med nödvändiga kemikalier och dylikt så det var bara vackert till att klä på sig och gå in. Där möter jag en HYFSAT yrvaken kusin som förtäljer att dottern och henne pojkvän missat planet till utlandet. Bra jobbat. ;) Jag skrev i grattiskortet att nu var det slut på bland annat sovmornar...det fick de bistert bli varse om på en gång... Men, en erfarenhet rikare! :) Och de kom ju iväg. Till slut.

Egentligen så skulle vi åka hem på lördagen men blev som övertalade någon gång under natten att stanna kvar. Gissar att vi inte var alltför svårflörtade... ;) Så det var ju bara att kliva på igen då. :) Det är alltid skoj att träffa och festa med släkten, det är något speciellt med det. Dock blev det betydligt lugnare denna dag och kväll men vi fick lika god mat och blev uppassade på.

På söndagen klev vi upp tidigt, hakade på Rockern och styrde kosan mot Slottet igen. Fastnade på broöppning på Hjulstabron....

Jag ville hem till poolen, solen och tänkte tillbringa hela dagen i solstolen. Vilket jag gjorde också. Snacka om underbart! Dock så blev ju konsekvensen den att jag fick en vit bakisda och en röd framsida. En framsida som svidit duktigt under veckan. Men vill man vara fin får man lida pin som mamma brukar säga, så jag har smörjt mig under veckan och nu har jag en fin grundfärg inför resten av sommaren. Ja, fram alltså. Bak är jag lika vinterblek som innan.

Och ja, naturligtvis så badade jag! :) 22grader hade vi lyckats pressa upp poolen i, hos Miis var det 27grader i vattnet när jag var dit och provbadade på eftermiddagen.

På kvällens så var det till att vattnat potatislandet, trädgårdslandet och alla blommor, nu börjar det skjuta fart på riktigt! En relativt tidig kväll tarvade min kropp efter så vid elva stöp jag i säng.

Det är ju det här jag säger, det är inget lätt yrke att vara Rockern. Vi lever ett hårdare liv än de flesta kan föreställa sig. Men vad gör man inte? För världens bästa musikstil? ALLT!

AC/DC - I salute YOU! Jag har mött Gud, nu kan jag dö. ;)

P.S Fast inte riktigt....nu laddar vi om för en KISS-konsert imorgon... ;)