Idol: Fredagsfinal 9 & Final 2011

Kvällens program och Idols allra sista(?) program, börjar med ögongodiset Danny och Måns. Nog märks det att dessa två har kommit en bit på vägen sedan de var med i Idol. Där Måns hamnade på plats 5 (2005) och Danny på plats 6 (2006). Tillsammans med Darin och Agnes, som gjort internationella karriärer, är det ju de två som lyckats bäst genom åren. Och de gör öppningsnumret med bravur, de får gamla golfbollen i hufvudstaden att gunga med i deras publikfrierilåt. Good work, candies!

Robin - In My Head Han är smart som väljer en mastig upptempolåt med dansrytmer men jag tycker nog att han är kanske lite övertänd. En smula falskt mellan varven men överlag rätt OK. Dock så bör han nog ha gjort som Laila sa förra veckan: upp på löpbandet och sjung för det är inte helt bra när han studsar runt och blir andfådd i sången. Och jag håller med Bardan, han skulle välja en annan genré än disco… Och efter Dannys och Måns’ öppningsnummer kan det ju vara svårt att överglänsa de små mumsbitarna. ;)

Amanda – Song 2 Jahaja, där vann Amanda finalen då. Jag har hållit Robin som favorit för att vinna (Amanda får nog släppa en platta ändå) men hon har ju gjort ett briljant låtval. Även om det sluddras i de lugnare partierna så blir det ju fan så mycket bättre när hon sjunger ut och TAR I! Hon gör ju ett så djäkla bra scenframträdande och hon slår knockout på Robin. Enda minuset är att hon dammat av den förbannade Carola-fläkt-fan… Och se på attan! Hon tordes PRATA efter uppträdandet! *chock*

Robin – Halo Tittarnas val och den här låten BORDE han kunna göra hur bra som helst men någonstans på vägen blir det bara fel. Småfalskt även här, även om vissa partier är djäkligt bra, men över lag är det faktiskt inte speciellt bra. De som tagit sig till Globen brukar normalt sett glänsa i alla låtarna och det brukar vara toksvårt att förutse vinnare. Men i år är det superlätt, det blir Amanda. Robin borde ha tagit sig an rockgenrén, det hade nog passat han perfekt. Han har ju röstkapaciteten.

Amanda - Made of Säga vad man vill men den här lilla snärtan på 15-16 bast vet hur man gör ett proffsigt scenframträdande. Hon beter sig faktiskt som en fullfjärdad artist som stått på scenen i flera år och skapat en bunt med plattor redan. Hon är inte min personliga favorit (har inte haft någon egentligen i år) men jag kan inte mer än hålla med juryn: hon sticker ut och när hon sjunger UT så är det...faktiskt rätt bra.

Robin - All This Way Men himmel och pannkaka! Mina trumhinnor sprack i första falsetten. Milde tid vad falskt! Jag kan tro att låten passar herr Darin själv (som skrivit den) men det gör ont i mina stämband (och Robin's gissar jag) bara jag tänker på att sjunga den. Nej fy för den lede, om inte Amanda typ går in med en bomb runt magen och skrämmer bort alla och ser till så att hennes telefonnummer inte går att ringa till så kommer hon ju att vinna, och jag gissar att det kommer sluta med röster 80-20, fördel Amanda, om man fick se omröstningssiffrorna.

Amanda - All This Way Är jag helt döv eller har de inte skitiat till hennes version? Låter råare och inte lika mainstream som Robins radioversion. Själva låten suger fortfarande men den är mycket bättre i Amandas regi.

Kvällens pinsammaste: ”Tack till vääääärldens bästa MÅNS!!!! Och Danny.” Åååååååkäääääjj...skämskudden åkte fram pronto. Alltså, den där Pär Lernström lär ju inte få ett enda jobb till som programledare för ett direktsänt program. Han har ju varit sinnessjukt dålig och inkompetent hela Idolresan igenom. Sudda, sudda bort!

Kvällens bästa: Juryn faktiskt. Alla andra finaler har de bara öst lovord över finalisterna men den här gången så tar de med kritik ändå och talar om vad de tycker. Thumbs up!

Kvällens sämsta: De facto att jag inte kommer få höra underbara Bards vassa och sanningsenliga kommentarer något mer. Sorg.

Sammanfattning 2011: Ingen säsong av Idol har lämnat mig så oberörd. Mest bara upprörd för att det är så dåligt. Sverige är rensat på bra sångare/sångerskor som frivilligt ställer upp som mediehora och tar 15 sekunder av rampljuset. Det känns skönt att det nu går i graven och det skulle programmet ha gjort redan efter 2010. Jag minns med glädje de grymma grabbarna som sjöng skiten ur oss: Marcus Fagervall, Erik Grönwall, Sebastian Karlsson, Kalle Christiansson och med den fantastiske Jay Smith i spetsen.

Nu säger jag: over and out från mig och de elaka, men ack så sanningsenliga, recensionera! Vi ses när Mello 2012 drar igång den 4:e februari! Till dess får ni stå ut med vanliga inlägg från mig. Ciao!