tisdag, november 24, 2009

God morgon världen!

Jag blir så glad när jag kikar in här nu! Hittade en toksnygg gadget som jag tankade hem igår och sedan hjälpte min underbara och supersnälla syster mig att fixa till en header. Hon tog ett foto, omvandlade det till sepia och lade till min logga. Sedan har hon knackat kod för att det ska bli snyggt. Jag duger inte alls till sånt, rena grekiskan. Vet inte hur många gånger jag försökt ändra utseende på bloggen och ALLTID har jag fått ringa syrran i panik. Hon är grym, min syster Lisa! Love you!
Igår kväll gjorde jag ett kort till en tävling (vilket betyder att ni får se det efter Lucia), en helt ny vikning för mig och jag blev ändå rätt så nöjd. Lär ju inte ha en sportkeps i tävlingen men vad fan. Jag har som mission att ställa upp i alla pappertävlingar, tror det är 12-13 stycken. Så det gäller att ligga i.

Helgen den 5-6/12 så ska Mattias eventuellt till Stockholm på killfest, då tror jag att jag laddar Volvon med pysselgrejer och drar till Jeanette i Åkersberga. Då djäklar lär det bli pysslande! Bränna av alla tävlingar OCH beställningarna. :) Jag har precis levererat kort nummer 2 till en beställare. En annan kund ska få sina 4 julkort här i veckan (de är klara, ska bara fotas) och sedan ska jag sätta tänderna i ett 40-årskort och femton julklappsetiketter. Fick en beställning till på två julkort idag så det rullar på lite. :) Men tänk om folk på jobbet får nys och så vill de ha 10 julkort här och 12 där och fem där? Hur ska man då hinna? Det tar ju 2,5-3 timmar/kort. Jag vill ju inte säga nej heller... Men nu målar jag fan på väggen, kanske inte får en enda beställning alls.

Ikväll efter träningen så ska jag rycka fram alla ljusstakar och stjärnor, slingor och annat jox för att se vad som helt, vad som är trasigt och vad som ska kompletteras för nu jädrar ska det pyntas inför advent. Mattias trodde ju i sin enfald att han hade hela helgen på sig men nej du gubbe lilla, på fredag när vi kommer hem från jobbet så ska jag vicka över jätteströmbrytaren Allan och se till att hela Ärla läggs i mörker, all ström kommer att gå åt till att driva våran julbelysning. USA, släng er i väggen! ;) Flest ljusdekorationer vinner!


9 kommentarer:

Tettiz sa...

GRYMT snygg header, babe!!! Jag lär ju photoshoppa en ny header, jag också, vilken dag/vecka/månad som helst. Eller år. ;)

Håller tummarna för Åkersbergaresan! :D

Kram,
Tett

Liza sa...

Tack för allt beröm, men det var lite få länkar till mig va?
*fnissar vilt*

Virre sa...

SKIT SNYGGT!!!!! Me like!!!

stinaD sa...

*hmmpff* *förnärmad*
Så Tett bor heeelt själv i Å-berga? vavava? ;)

Malin ~ Lillpiga sa...

Tett: Tack smulan! Jag är skiiiitnöjd! :)

Liza: Jag lovar att gör bot och bättring i nästa inlägg. ;)

Virre: Tack sötnos!

StinaD: Nj för fasen klart hon inte gör, men du är väl en av inventarierna i pysselrummet va? ;)

cinah sa...

Jadu detta problem med grönt hår..men det som är konstigt är att mitt blir inte grönt när det är blont utan när jag försöker att bli brunett igen..alltså mera min normala färg =/ Ja ska testa silvershampot iaf, har testat ett antigreen shampo men utan resultat..men skam den som ger sig! Hoppas allt är bra med dig? Spännande med ditt pyssel..Nyfiken..Berätta?? Kramen på dig

Lee sa...

Snygg header... och snygg bloglayout ;) Påminner ju nästen lite om min tycker jag... hehe...

Ulrica... sa...

Hej vännen!

Tack för din fina hälsning hos mig, det värmer så här i svåra tider! Ja du förstår precis vad jag går igenom. På något sätt får man förlika sig med döden & man måste gå vidare. Det gör man ju på något outgrundligt sätt. Men det kommer stunder då jag får en fruktansvärd skräck i själ & hjärta & då formligen sprutar tårarna.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med faktiskt? Jag känner mig så fruktansvärt ensam, men jag vet att jag inte är det. Kanske är just det som kallas sorg?

Hur i hela friden tog du dig vidare? Jag har klart gått igenom det värsta året i hela mitt liv & undrar när allt ska ta en ände? Hur känns det nu när det har gått några år?

Jag hoppas att det är ok att jag frågar. Men som du säger så är jag tacksam över att vi hinner ta ett riktigt farväl samtidigt som det är oerhört påfrestande att se henne tyna bort dag för dag.

Jag är lyckligt lottad ändå som har mina fantastiska små liv, utan dom skulle jag aldrig orka! När jag väl är hemma med dom så blir det massor med julpyssel just nu, då känns det lättare en stund.

Igårkväll tog vi fram ljusstakar, julstjärnor & en massa annat, så himla roligt. Jag blir fanimej värre an barnen på julafton alltså, hihi! ;)

Ha en riktigt skön helg & var rädda om varandra, kramar Ullis

Malin ~ Lillpiga sa...

Carina: Då gissar jag på att du har röda pigment i ditt hår, då kan det skifta i grönt om du provar en ren, brun färg. Testa att välj en färg med lite rött inslag i så ska du få se. :) Googla på hårforum så hittar duställen där du kan ställa frågor så att du får ett experttips. :)

Lee: Ja, så det kan bli men det tyder ju på djäkligt god smak! :)

Ullis: Ja, du lilla gumman... Det känns bättre nu än då, det gör det absolut. Du har en jättetung tid att gå igenom, tyvärr. Men det blir bättre, nu minns jag min papa med glädje och ett leende. Jag lovade honom att jag skulle var glad och inte gräva ner mig. Klart att man faller ner i hålet då och då, det är bara naturligt men när jag tänker på honom så gör jag det med ett leende.

Det är jättejobbigt att se dem bli svagare och svagare. Man vill så gärna hjälpa, stötta, fixa till och ta bort men det går ju inte. Det är nog därför man känner sig liten och ensam. Man vill ju fortsätta vara barnet.

Det jag tror man har en del ut av är att prata om hur de vill ha begravning, musik, blommor, ska alla få komma eller de allra närmaste. Kremering? Urnsättning eller minneslund? Finns det önskemål på en speciell minneslund/kyrkogård? Det känns lite, lite lättare när man väl måste ta biten med begravningsbyrå om man pratat igenom det hela och vet att man gör en sak som de skulle ha uppskattat.

Vi hade en borgerlig begravning i ett kapell med ett borgarråd som förrättare. Vi valde pappas favoritmusik, sådana låtar som han verkligen gillade och som betydde något för honom. Det var en liten tröst att han kunde sitta på sitt moln och vara nöjd. Det var en vacker och stillsam begravningsakt i kretsen av de allra närmaste.

Jag vet att du klarar det, man gör det på något konstigt sätt även om det känns helt tvärtom ibland, men som du säger: du har dina barn och även de är av hennes kött och blod, hon lever vidare genom dig och barnen.

Stor, stor kram till dig och de dina!