Tre år av sorg och saknad

Idag har det gått tre år sedan min älskade far lämnade oss kvar här på jorden. Tre år som ibland känns som 30 och ibland som tre dagar. Livet är hårt och så förbaskat orättvist, jag önskar jag kunde ställa den ansvarige mot väggen och se till att allt blir som det ska igen. För exakt ett år sedan skrev jag det här:

Om du bara visste hur ont det gör, pappa. Det är helt obegripligt att du inte finns mer. Du är så otroligt saknad och jag tänker på dig varje dag. Jag hoppas att du har det bra, var du än är och jag längtar tills vi ses igen.

Det där skulle jag lika gärna kunnat skriva idag. För så känns det fortfarande. I strålande solsken tände jag, Mattias och Vittra ett ljus i Ärlas minneslund idag. Jag hoppas att han såg det, att han tittar till oss ibland.

Min store, starke far på sin sista fisketur. Norralmsjön, juli 2006.

I ljust minne bevarad.