torsdag, oktober 21, 2010

Jag är en knarkare.

Hej, jag heter Malin och jag är en knarkare. Jag är beroende. Ja, det är säkert. Jag har blivit som en knarkare. Som en heroinist. Jag blir irriterad när jag inte har tid att ägna mig åt mitt knark, när jag måste jobba, när jag måste laga mat, när jag måste träna, när jag måste pyssla och när jag måste sova. Jag vill I.N.T.E! Jag vill ägna mig åt mitt knark. Mitt heroin. Vad jag pratar om? The Twilight Saga såklart!!

Böckerna om Bella Swan som flyttar till sin pappa i norra USA som där träffar Edward Cullen. Den mest ståtligaste, snyggaste och mest beroendeframkallande vampyren på jordklotet. Att hon sedan blir bästa vän med hunken och varulven Jacob Black, är ju ingen höjdare. Vampyrer och varulvars enda fiender är just varandra och det uppstår en fight om Bella. Inte en så dålig fight heller...

Aaaah...jag VET! Det låter skittöntigt men jag ÄR såld på allt som är övernaturligt. Det har jag alltid varit. Jag hade nog inte haft något emot att vara vampyr jag heller. Åtminstone inte om alla vampyrer är som i de här böckerna. Bleka. Röd/topas/svarta ögon. Överjordiskt vackra. Snabba. Starka. Övernaturliga förmågor. Ja, men helt enkelt perfekta! (Ok, jag vet att jag varit en solariehagga men inte de senaste två åren och jag är redan blek som en gris så why not?)

När jag läser de här böckerna (är i slutet på tre av fyra stycken) så blir jag fnittrig, varm, glad, sitter och ler hela tiden, gråter när det går ont, får en klump i magen när det händer något hemskt, lever mig in i storyn så att det nästan är som att vara där. OK, det finns tre filmer hittills och de har jag ju såklart sett så jag är väl lite färgad av dem. Jag vet ju hur karaktärerna ser ut, hur platserna ser ut, vad som händer osv. Men ändå. Jag tror att det var en bra ordning för en gångs skull. Nu VET Jag ju hur Edward ser ut. Och han är så snygg att ni kan inte det ana. Han är så perfekt att det gör ont att titta på honom.

Med andra ord, jag har sällat mig till skaran av världens alla fjortisar. Jag är en Twilightknarkare och jag lever i böckerna. Jag är i Team Edward. Det enda jag är livrädd för, det är när mitt heroin är slut. Vad gör jag när böckerna är slut??? Vad ska då ske med mig? Här kommer en vädjan: kan en snygging till vampyr komma och ge mig ett aldrig så litet bett? Bara ett pyttelitet ett? Edward kanske finns på riktigt och det får jag aldrig veta om jag inte blir vampyr själv. Då ska jag bräda Bella.






Vad Mattias säger? Han himlar med ögonen, fnyser åt mig och undrar när hans sambo ska ta sitt förnuft till fånga och börja leva igen. ;)

2 kommentarer:

Susanne sa...

Haha, jag känner igen mig. Och jag är ju några (!) år äldre än vad du är och jag vet inte hur många gånger jag läst böckerna eller sett filmerna (ja, utom den sista då, en 45-åring bland alla 11-åringar skulle kännas liiiite pinsamt, så jag väntar på DVDn)!

Malin ~ Lillpiga sa...

Ja, vad säger man? Man blir beroende helt beroende! :)