torsdag, december 09, 2010

Jag är skadad.....

Ja, alltså mer skadad än normalt. ;) Jag har gjort illa mig och det är så synd om mig. Igår på jobbet så gick jag utför en av alla betongtrappor vi har. Jag jobbar ju i en fabrik = inga fina parkettgolv liksom... Tre, fyra trappsteg från botten så händer något, snubblar/snavar/ramlar/fastnar, jag vet faktiskt inte för det gick så fort men vips så låg jag nere i botten på trappan, ont i vänsterhanden och ONT SÅ IN I HELVETE i vänster fot. Jag landade, sittandes på min vänstra fot vilket gör att den typ mosades mellan mig och betonggolvet. Ynk. Det gjorde så djäkla ont att jag bara ville skrika en massa fula svordomar men naturligtvis är jag inte ensam i trappen utan det står två snubbar längre upp som frågade hur det gick. Jag reste mig upp, ignorerade att typ foten låg kvar på backen och handen sved och sa att det var lugnt. Såklart.

Hur många gånger har man inte dragit en vurp ute när det varit halt och det spelar ingen roll och man har krossade ryggkotor och intryckt backskalle, man kliver upp och borstar fort som f*n bort snön, haltar snabbt vidare och försöker låtsas som att det regnar. Trots att det gör så sjukt ont att man typ dör och bara vill tjuta.

Samma med mig, jag stålsatte mig för att inte halta, gick ut genom dörren och tog mig precis fram till ett konferensrum innan jag höll på att gå åt av smärta. Men det är då den verkliga smärtan ska visa sig. I min vänstra hand (som jag tog emot mig med) höll jag en sak. Min allra käraste ägodel. My precious. Min iPhone. På en iPhone är det ingen sketen plastliknande skärm utan en glasskärm. En fin, blank och glänsande glasskärm. Ända tills nu. Nu är det minst 3000 sprickor i den, det allra djäkligaste virrvarret av sprickor. Det är nu jag på allvar får hålla tårarna tillbaka. Min iPhone är död.

Pillar lite på den och lyckas väcka den till liv. Det visar sig att eftersom jag satt på en skyddsfilm över glaset (för att förhindra repor) så har jag troligtvis lyckats hålla alla glasbitar på plats (istället för inborrade i min handflata) och därmed lyckats hålla LCD-skärmen under glaset hel. Det gör att min älskling inte är död utan bara utseendemässigt skadad, jag KAN använda den! Visserligen med glassplitter i fingertopparna som följd men ändå! Det betyder att jag inte är helt avskuren från världen tills jag får en ny. Pust.

Så nu haltar jag runt här med lindad fot och Ipren i blodomloppet. Fotknölen på utsidan har antagit en vacker blålila färg och är en "smula" större än normalt skulle man kunna säga. Handen är det inget fel på, den är som vanligt Man tyckte ju Zeb Macahan var rätt cool när han haltade runt i TV-serien men jag kan inte påstå att jag känner mig så cool. Särskilt inte som att ryktet går som en löpeld här på bygget. "Har du gjort dig illa?" "Haltar du?" Öh nej, jag går så här för att det är kul. Tänkte prova på något nytt... Dessutom så frågade en: "Hur är det med handen?" Handen? Bra tack svarade jag och haltade vidare. De kan inte ens skvallra sanningar...

Nu ligger prio 1 i att försöka få en ny telefon pronto, visst att den funkar men den är inte snygg nu och utseendet, det är allt! Det vet ni ju. ;)

4 kommentarer:

Virre sa...

Känner hur ont det måste ha gjort. Krya på foten å handen. Hoppas det löser sej snabbt med telefonen. Kram

Marie-Louice sa...

Oh jisses. Du har väl inte brutit något. Och telefonen, värdsligt ting som inte betyder något.
Kramar och tyck synd om från mamma

Malin ~ Lillpiga sa...

Tack Virre!

Mams: I'm fine! :) Lite sargad men ärr är ju livets tatueringar. ;) Jag tror inte jag brutit något, då borde det ha varit riktigt svårt att gå. Det blir nog bra snart. :)

Anonym sa...

eftersom du stängt ute mig från pysselnet vill jag att du ska veta att jag inte fått mitt från WGA och så har jag inte adressen till den som vann auktionen så att jag kan skicka. Det vore bra om jag fick tack!
evask