Vi har höst i luften

När jag var på Scrapgalens träff så var en av utmaningarna att skapa ett höstkort i färgerna brunt, orange och rött. Det skulle även finnas spets och något stämplat. Så här blev mitt bidrag och tror ni inte på fanken att jag vann? :D Wiho!! :)

Fångarna på Slottet

Förra helgen så var Lisa, Peter, Hanna, Loucie och Micke (Louice' pokvän) här hos oss på Slottet. Sedvanligt så har vi ju ordnat lite aktiviteter (mest kamouflage för att vi ska kunna dricka mer sprit) och denna gång var temat: Fångarna på Slottet! De tävlande delades in i två lag. Jag, Peter och Louice i det ena och Lisa, Hanna, Mattias och Micke i det andra. Som vanligt fick man en ledtråd på hurdan person som krävdes för uppgiften, välja kämpe och sedan fick man veta vad det gick ut på. Varje vunnen gren gav ett äpple till segrande lag.

Tävling 1 så krävdes det en lekfull och tuff deltagare. Uppgiften: köra radiostyrd båt i poolen och samtidigt få med sig en boll som skulle fösas in i bräddavloppet. Hanna och Louice fick äran att tävla. Louice ledde hela tävlingen men så kom Hanna som skjuten ur en kanon, snodde bollen och puttade in den i mål. 0-1 till Mattias/Gunde.


Tävling 2 krävdes en stabil och lugn person. Uppgiften: Stapla ölburkar till ett så högt ton som möjligt innan två minuter gått. När det var två sekunder kvar så föll Mickes torn och Peter stod som segrare. 1-1 Malin/Agneta vs Mattias/Gunde


Tävling 3 då skickades en person ur varje lag upp till Tornet hos Fader Fouras. Uppgiften: lös gåtan. Jag och Lisa valdes ut och misslyckades kapitalt. Bägge två. Skam och vanära... Fortfarande 1-1 Malin/Agneta vs Mattias/Gunde
Kameran glömdes att ta fram här....

Tävling 4 skulle ha en person med gott minne. Mattias och Peter skulle kombatera. Uppgiften: 16 korts memory. Mattias hade fetflyt i början och vann. 1-2 till Mattias' lag. 1-2 till Mattias/Gunde.


Tävling 5 krävde en pricksäker person. Louice och Micke valdes ut att tävla mot varandra. Uppgiften: fylla varsin blomkruka med en vattenslang. Slangen fick klämmas ihop för att strålen skulle nå fram. Micke ledde lääääänge men sjabblade på slutet och då tog Louice igen och vann! 2-2 Malin/Agneta vs Mattias/Gunde


Tävling 6 krävde två personer med bra balans. Peter och Mattias valdes ut igen. Uppgiften: Stå på varsin stol och ryck av den andre med ett rep. efter lite meck och test så stod Peter som segrare. 3-2 Malin/Agneta vs Mattias/Gunde


Tävling 7 ännu en gåta uppe i Tornet. Hanna och Louice valdes ut men lyckades inte heller de överlista den klurige gubben. 3-2 Malin/Agneta vs Mattias/Gunde


Tävling 8 var en lagtävling. Uppgiften: alla fick tre golfbollar var att kasta i ett uppspänt paraply. Kan låta enkelt men det är det INTE. Bollarna studsar/rullar ur. Det gick så där och ställningen blev kvittering till: 3-3 Malin/Agneta vs Mattias/Gunde


Tävling 9 krävde den mest musikaliska personen i laget. Jag blev utvald enbart pga att jag endast gjort en tävling innan. ;) Mot mig ställdes syrran. Uppgiften: att sjunga en random låt på SingStar. Vi fick en totalt sugig låt som INGEN av oss hade hört innan och det lät ju så DÄR bra... Men vi kämpade, vrålade och gapade och skrek och till slut så av gick jag med en mycket knapp seger. 4-3 Malin/Agneta vs Mattias/Gunde


Tävling 10 var ännu en lagtävling. Uppgift: Gissa vikten. Varje lag skulle hämta saker som vägde EXAKT 11,5kg tillsammans. Vi sprang runt som höns och plockade än det ena och än det andra. Efter en tight vägning så avgick vi med segern, ett kilo ifrån mål. 5-3 Malin/Agneta vs Mattias/Gunde
Kameran glömdes att ta fram här....

Final. På två minuter så skulle bägge lag springa till varsitt äppeltäd längst ner på gräsmattan, plocka så myclet äpplen man fick med sig. Vi kutade som demoner och halkade i det regnvåta gräset. TOTALT död var man efter de tjurrusningarna men när äpplena räknades (inklusive våra fem vs tre insamlade) så vann MITT lag!!!! Ära, tjo, tjimm, skumpa och bubbel!
Vi glömde kameran här med....kanske berodde det på intaget av alkohol?

Resten av dagen tillbringades med god mat (fläskfilé, ungsrostade mandelpotatisar ur eget land och grönpepparsås), god dricka (vin, öl, drinkar, skumpa osv osv osv), mycket skratt, SingStar, RockBand, musikvideos, dans, spex och en kräftskiva! :) För vid nio på kvällen så tog vi och dukade upp på altanen och sörplade i oss tre kilo kräftor. :) Vi partade lös ända till halv fyra på morgonen. Det gäller att ta vara på tiden när man ses så sällan. Det här året hade vi ju sällskap live, ifjol fick vi ju ta en onlinekräftskiva.






Hade SKITKUL och vi tackar Hellströms för en grym helg!!

Mamma, jag vill bada!

I somras så tog jag och älsklingen ett mysigt nattdopp i en upplyst pool. Vittra ville ju inte vara sämre utan puttade i sin boll och stod på kanten och gnällde. Hon viftade så fort på svansen att den är svår att urskilja på bilderna. :)

Slottentrén får sig ett lyft

När vi flyttade in ifjol så såg det ut så här på framsidan. En stor djäkla buske som täckte det mesta, en slingerväxt uppför ena stolpen och så en annan slingergrej mot väggen under fönstret. Slingergrejerna klipptes ner direkt och vi ansade ner busken till en mer resonabel storlek. Då uppenbarar sig något riktigt tråkigt. Föregångarna har målat broräcket men inte hela. Buskaset har täckt det mesta så det struntade helt enkelt i att måla där de inte kom åt. ? Kan man GÖRA så?

Så i våras så tog vi fram spettet och en spade och satte igång att gräva. Busken skulle bort! Efter en massa svordomar, svettdroppar och en knäckt spade så besegrade vi busken och lade dit fler plattor istället. Men. Bron såg ju fortfarande hemsk ut. Grön, svart och lite vit. Den som ska vara bara vit.

Under semestern så tog jag och Mattias ett grabbatag med entrésidan på Slottet. Våra föregångare har lagt stora skifferblock på gången upp till entrén och mellan dessa växer det ju naturligtvis en djungel. För självklart så lade de ju ingen ogräsduk under... Hela trädgården, träd, buskar, blommor, häckar och gräsmatta brändes bort under den enorma sommarhetten men inte ogräset mellan plattorna. Det prunkade mer än någonsin så det var bara att gilla läget, vi var tvungna att göra något... (Notera gärna löven på marken, de är från vårt bigarråträd som dog mitt under sommaren...)

Så efter försök med kofot, kniv, grästrimmer, tändvätska och tändare så hittade vi det ultimata sättet: röjsågen! På med metalltråden och burna loss mellan plattorna. Snacka om att gräset försvann! Det blev kanonbra!

Sedan togs det fram en hink med målarfärg och vi målade friskt i ett par dagar och numera behöver man inte skämmas över framsidan.

Dock så glömde vi ju som att hälla på någon form av ogräsmedel så det är ju numera en djungel igen.... Tips på BRA ogräsmedel mottages tacksamt. Och så länge det är bra så får det vara DDT, om ni hajjar... ;) Och nej, jag orkar inte plocka bort alla stenar och lägga dit en duk, vet ni hur tunga de där asen är? Ni kan ju även notera skillnaden på antalet rosor på väggen också... INGENTING blommade i somras...
Jag önskar er en trevlig helg! Det ska jag ha! Ikväll ska jag dejta Joey Tempest och de andra grabbarna i Europe (det är ju bara 25år sedan sist man kramades med Joey...) och sedan så hänger syrran med familj med hem till Slottet! Ska bli så djäkla kul!!

Allra finaste Anna

I slutet på augusti så var jag på pysselträff med delar ur Järntrusten. Den träffen var i Bålsta och en av utmaningarna var att man skulle göra ett alster helt utan mönsterpapper. Däremot fick man själv göra ett mönsterpapper så jag tog fram Inkadinkados och Primas kristallkronestämplar och scrappade en LO på allra finaste Anna. ♥

Mösexa i Turkiet

När Lisa och Peter skulle gifta sig så åkte vi tillsammans med dem och ett annat kompispar till Alanya, Turkiet. Där hade vi en så kallad Mösexa, en kombinerad svensexa och möhippa. I den ingick det att gå runt hela dagen och se söta ut. Lisa fick änglavingar, tiara och slöja och Peter fick mantel och krona. De var SÅ DÄR nöjda med detta tilltag. ;) Här har de just fått sin utstyrsel och vi äter en brakfrukost på vår balkong innan vi ska åka till Kleopatrastranden för drinkar, sol och bad.

Blogcandy!

Jag vill supergärna vinna denna UNDERBARA blogcandy! Vill du? Kolla in här då!

I chock och rädsla!

En gång för länge sedan, när dinosaurierna fortfarande gick på jorden så bodde jag i Gävle. I Gävle fanns det ett, för mig nytt fenomen, som kallades för Vårruset. Det var ett jippo som anordnades varje vår för flickor/tjejer/kvinnor/damer/tanter/osv och gick ut på att man skulle springa längs en fem kilometer lång sträcka.

På mitt jobb så var vi tre stycken som alltid hängde ihop ute på rökrutan och efter ett antal pikar från kreti och pleti så sa vi att ”Men för faen, klart att vi sotlungor också ska springa Vårruset! Hur svårt kan det vara?!” Just det, hur svårt kan det vara? Fem kilometer är ju en baggis!

Jag är ju som de flesta vet en skapligt lat hårdrockare som inte gillar att se svettig ut, det kan ju förstöra frisyren och sminket. Ve och fasa om sminket skulle börja smetas ut! En hårdrockare går runt och ser cool och hård ut, en hårdrockare tränar inte. I skolan fanns det något som hette Skoljoggen. Också en fem kilometer lång slinga som skulle utföras varje vår. Fy fasen så jag hatade det där påfundet! I sjuan ”sprang” jag. Bara för att jag inte tordes annat men i åttan åkte jag bil runt med en polare, i nian hade jag ont i knäet (som förvisso inte var en lögn), i ettan på gymnasiet tror jag knäet var på tapeten igen men jag gick nog runt iallafall och i tvåan så satt vi i omklädningsrummet på Eltele och tryckte tills lagom lång tid gått och då sprang vi genom en skogsdunge, nöp oss i kinderna och flåsade oss i mål de sista 200 metrarna. Och med tanke på min excellenta kondition så behövde jag inte fejka att jag var slut...

Tillbaka till Gävle: sagt och gjort, vi anmäler oss, åker till start, värmer upp med någon pellejöns som står på ett podie och skriker: täääänj, streeeetch, kniiip, draaa och andra hurtiga och för mig helt ovana ord. När de börjar räkna ner sekunderna till start så fimpar jag ciggen och min strategi är redan klar. Jag springer ut ur startområdet, ca 250meter, sedan går jag i 4,5km och så springer jag hurtigt in de sista 250. Jag är så SMART!

Pang! Startskottet går! I början kan vi bara gå eftersom det är galet mycket brudar ute och kutar men efterhand så lättar det upp och jag börjar springa. Klart man måste elda på lite, det ska ju synas att man har bra kondis och är där för att träna. Mmm...jo men tjena... Preciiiis när jag tänker börja gå så ser jag en bunt grabbar från jobbet där de står och hejjar på, Fan tänker jag, nu MÅSTE jag springa förbi dem och tills jag är utom synhåll, det är ju de som pikat mig att jag aldrig skulle orka, skorsten som man är. Jag joggar förbi med ett oansträngt (?) leende på läpparna och ser den ljuvliga kröken på banan lite längre fram. Bara dit, sedan får jag gå. Men den tanken hade jag kunnat bespara mig. Varje gång det kom ett ställe där jag skulle ha kunnat börja gå så stod det fler från jobbet.

Jag slet och kämpade mig fram. Med blodsmak i munnen och flimmer framför ögonen så stapplade jag fram längs banan och till slut så såg jag målet. Det var som en hägring i öknen, jag kunde nästan inte tro att det var sant. Skulle jag äntligen få vila? Raglade in i mål, kastade mig på den första gräsbevuxna plätt jag såg i målområdet, grävde i sport-BH:n och halade upp ett knöligt och svettdrypande paket röda Marlboro, tände en cigg och drog ett djupt bloss. Just då, kommer det fram en fotograf från Gefle Dagblad. Han ville ta ett kort på mig där jag låg och rökte, med hjärtat pumpande som en stånghammare i en smedja och munnen torr som Sahara. Jag antar att han ville visa upp vad hemsk dagens ungdom var. Min hjärna brottades med fåfängan för ett rödmosigt, svettigt ansikte där sminket förmodligen inte var särskilt smickrande mot att få chansen att komma med i tidningen och bli en lokal kändis. Typ.

Igår så skulle jag ut på Stora Hedemora-varvet igen och innan jag gick så utmanade Mattias mig. Han tyckte att jag skulle prova att springa lite. Springa? Jag? Det är ju under min värdighet men jag KANSKE kan testa. När jag kom till grusvägens början så tänkte jag: ”jag kan ju alltid testa. Om jag håller på att dö så har jag ju iPhone:n med mig och kan ringa hem så får Mattias hämta mig med bilen.” Så jag sätter igång och joggar. Jag vet! Helt galet! Jag tar det lugnt, springer inte över min förmåga och jag går faktiskt enbart korta sträckor. När jag kollar rundan sedan så har jag sprungit mer än jag gått! Jag är i chock! Jag ORKADE! Ok, det var inte i ett tempo värdigt varken Paula Radcliffe eller Usain Bolt men ÄNDÅ! Jag sprang!!!

Jag börjar nästan bli rädd för mig själv när jag kommer på att jag tävlar mot minuter på rundan från gårdagen, hela tiden försöker jag pressa någon sekund ytterligare. Kommer det att komma en dag när jag springer HELA rundan? Huu, det passar ju inte alls mig! Jag är ju hårdrockare, jag kan inte bli ett träningsfreak. Är det så att jag håller på att bli en sportnörd? Gud hjälpe mig isåfall.

Hur det gick med fotografen? Klart som fan han fick ta bilden....

Lillpiga hjärta Mind My Eyes Meadowlark = sant!

Ännu en layout ur Mind My Eyes Meadowlark för Grodans Scrapgarden har sett dagens ljus genom mina fingrars skapande. Den här gången använde jag White Polka Dot och Display. Ett svart lackband, en svart spets och naturligtvis en massa blommor fick vara med och trängas på layouten. En gul Pearl Maker fick utgöra de sista detaljerna och sedan skrev jag journaling runt kanten och ovanför fotona.









Hoppas ni känner er uppiggade av den fina, gula färgen och minns vår otroligt underbara sommar 2010! :) In i butiken med er och botanisera bland allt smaskigt som finns, behåll sommaren länge!


Ett tränat scrapbookingöga ser att det är självaste Pysselhäxan själv på fotona, tillsammans med sin man. Eftersom Tettiz absoluta favoritfärg är gult så var ju färgvalet givet för mig, lägg märke till hennes gula foppatofflor tex. ;)

En RAK till dig?

God morgon på er alla morgonpigga pysslare! Idag tänkte jag visa upp ett kort som jag skapat för Grodan Scrapgarden av Mind My Eyes Meadowlark. Som pysslare så ger man ju då och då bort lite RAK:ar och jag tänkte att det skulle vara bra att ha ett eller annat kort på lager så jag skapade ett av pappret Floral Display och ett höstigt cardstock i en härlig orange färg. Den lilla ramen klippte jag ur pappret Cards, det perfekta pappret med massor av journalingrutor och andra användbara rutor. Dessutom är alla papper i serien dubbelsidiga så det finns en massa alternativ. Blommor och blader, band, distresser och Pearl Maker hittar ni såklart i butiken! Kamédamen är tvilingen till det örhänge jag visade i mitt förra inlägg.







Ha en härlig dag och in och kika på alla mysiga julnyheter som finns i butiken!