Packa pyssel - check!
Packa kläder - check!
Packa smink - check!
Packa pass - check!
Packa biljetter - check!
Färga håret - check!
Checka in online - check!
Imorgon åker jag till England!! Pyssel, vin, öl, pub, Nottinghambesök, pysselshopping, shopping, underbara vänner och, och, och!!!
Så om jag inte fastnar någonstans på vägen av alla engelska fotbollshuliganer på väg från Sydafika så är jag i England om 17 timmar! :)
Tjing!!
tisdag, juni 29, 2010
Midsommar 2010 eller vem blev uppäten?
Då är man tillbaka i gruvan då efter en underbar helg i Norrland. Tänk att lite sol, lite vin och bästa sällskapet kan göra en helg oförglömlig.
I onsdagskväll så satt jag och Mattias i värmen och solen ute på altanen och fnulade på en massa påhitt (läs: lekar) som vi skulle ha med oss upp till årets midsommarfirande som gick av stapeln uppe i Norralmsjön där syrran och Peter har sin stuga. Det är ungefär mitt emellan ingenting och ingenting. Åk djäkligt länge på en grusväg, när du tror att du åkt för långt så åk lite till. När du tror att du åkt vilse så fortsätt och när du är säker på att du inte kommer hitta tillbaka, då är du framme. Typ så ute i ingenting ligger det. Men ack så vackert! Nu prunkade dessutom alla lupiner, alla midsommarblommor blommade, solen lyste, det var varmt (åtminstone en del av tiden) och Norrland visade upp sig från sin alla finaste sida. Sådana gånger blir man sugen att flytta norr över igen men då får man tvinga sig att tänka på mörkret och snön. Nu hade vi ljust dygnet runt. Helljust. Här nere blir det ju aldrig så, det är ALDRIG ljust hela dygnet. Det är synd, jag saknar norrländska sommarnätter...
I torsdags så packade vi bilen och påbörjade resan upp. Lyckades plåta Höga Kusten-bron med iPhone:n medans jag körde. Sambon låg och trynade så jag körde irriterande långsamt och sköt av ett tiotal kort. Det är en pampig rackare det där. Som vanligt så hann vi inte mer än ur bilen innan en burk/glas stacks i handen på oss så det var ju bara att sätta igång att pimpla. ;) Vi var 10 stycken plus två hundar på Fjället denna gång så det var lite crowdy. Dieselaggregatet gick på högvarv och vi pumpade upp liter efter liter ur Mickes ölpump. Det var väl ungefär det enda kalla som fanns att dricka i helgen. Rosévin, snaps och groggar intogs mer eller mindre varma. Vinet plockade vi ur kartongerna och lade påsen i en hink med kallvatten. Vad göra när maten tog för mycket plats och två av tre kylskåp krånglade? Men vi är ju inte de som är de och vad gör man inte för yrslas skull? Bara att dricka varm sprit om man ska bli på kanelen. Och det ville vi ju. Vi hann med en terrängkrocket i lag (som för övrigt vanns av LISA OCH MIG!!!), musiklyssning och surr i stora mängder innan vi gav upp fram på småtimmarna. Det är svårt att beräkna tiden när man ska sova eftersom det var ljust som dagen hela natten. När klockan var halv ett så var jag helt övertygad om att den endast var nio... Sova är ju för övrigt helt överskattat.
Fredag. Midsommarafton. Vaknar med en skallebank som inte går av för hackor. Himmelska Fridens Torg, vad djäkla ont det gjorde. Klunkar i mig en dubbel Treo. Somnar om en timme. Måste. Kliva. Upp. Masar mig ur sängen, klunkar i mig en dubbel Treo till. Sparkar på sambon så han vaknar. Slänger i mig ett par mackor och känner att livsandarna börjar vakna till liv. Värmer vatten till den obligatoriska hinktvagningen (16 grader i sjön...nä tack!), blaskar och plaskar med hinken bakom stugan, flir av lite päls på tänderna, sätter på mig face:et, fixar peruken och midsommarstassen: vólia! Då kan vi korka upp igen då!
Sillunch står på tapeten men då vi glömt att kyla snapsen så hoppar vi över den (luuuugn, jag återkommer till det där med snapsen) men mumsar i oss diverse smaskigheter. Till efterrätt intogs den sedvanliga Midsommartårtan som funnits med sedan 70-talet. Så himla god! Efter lunchen så är det dags att leka den obligatoriska femkampen.
Deltävling 1. Tipsrunda. Vi skickar vi iväg alla på en tipsrunda där de verkligen fick gnugga geniknölarna. En och en fick de gå för att försöka lösa de kluriga frågorna. Inte för att nämna namn med vissa av dem var riktigt irriterade över de glasklara svaren. Glasklara är man kan svaren... Sedan var det dags att dela in dem i lag och jag och Mattias hoppade in i varsitt.
Deltävling 2. Gissa Vikt. Laget skulle totalt ha 15kg på vågen och fick endast använda en grej var. Dock inga mat- eller dryckesvaror. I mitt lag hade vi en betongplatta som enligt bryggarbilsföraren vägde ungefär som en back med tomglas, ca 14kg. (Enligt kontrollvägning efteråt så vägde den mycket riktigt ca 14kg.) Sedan slängde vi dit en liten hylsnyckelsats, en blomkruka och två foppatofflor. Totaltvikt = 17kg. Mattias lag valde en batteriladdare, en toffel, och tre tegelstenar. Totalvikt = 16kg. Fuck. Förlust men eftersom vi räknade ihop deltagarnas poäng från tipsrundan så stod det nu 1-1.
Deltävling 3. Spika Spik. En lång bräda, tio spikar fastsatta. Varje deltagare får en spik var. Sedan skall motståndarlaget slå ner de andras spikar, med ett slag i taget och när en spik är nere så får den som äger spiken inte fortsätta slå. Detta kräver då lite taktik från lagen och eftersom jag verkade träffa mest så gick de hårt åt min spik. Den krökte sig dock och verkade vara stört omöjlig att få ner (förmodligen pga att jag hade läst en förbannelse över min spik) så det andra laget tappade mark där. Vi hamrade på som galningar och till slut stod mitt lag som segrare. Ställning: 2-1.
Deltävling 4. Potatisskalartävling. Alla deltagare fick i tur och ordning gå fram och välja ett verktyg ur en låda. När alla hade valt så tog vi fram tio potatisar och så fick de uppgiften. Den med det längsta sammanhållande potatisskalsbiten vinner. Jättekul för Micke som valt en polygrip, eller för syrran som valde en hammare, eller för Louices pojkvän Micke som valt en skiftnyckel. Jätteenkelt för kocken Eva som valt just potatisskalaren. Gissa hur ställningen blev?
Ställning: 2-2.
Deltävling 5. Introleken. 21 stycken låtar, laget som först kan titel och artist skriker till. Svarar man rätt så får man en följdfråga. Det skreks, nynnades och slets i håret rätt så friskt där ett tag men efter en rätt klar seger så stod Lag Malin som segrare! Tjoho!! Segerns sötma smakar riktigt bra, trots att jag var med som deltagare endast i Gissa Vikt och Spika Spik. Som pris fick de tävlande i mitt lag små fina presenter som passar bra till sommarens aktiviteter. Micke fick till exempel ett par lila badarmpuffar = kan vara bra att ha efter för många öl. Mycket användbart. Larssa fick en liten gubbe som man kan dra upp en fjäder i så simmar den = sällskap i badkaret. Lisa fick en undervattenskikare som man blev yr i huvudet av att titta i = sparar in på vinet. Louice fick ett par simglasögon = om man tar på sig dem när man badar och duschar så slipper man sminka om sig. Alltså, mycket användbara och praktiska vinster, utvalda med omsorg.
Till middag så fick vi lyxigt nog grillad oxfilé, grillad potatis, pepparsås, bea-sås och grönsallad. Åt tills magen stod i fyra hörn. Hur gott som helst var det! Efter en massa glas med vin, en massa tjôtande och ännu mera vin så fick vi varm brieosttårta med bacon och soltorkade tomater på. Helt enormt gudagott! Vi hann med två stycken parti kubb också, lagvis. Men vi behöver inte prata så mycket om det här, kubb är kubb liksom. Skittråkigt. *fnys*
Resten av midsommaraftonen gick åt till att beundra hur ljust det verkligen är i Norrland på sommaren, dricka enorma mängder med vin/sprit/öl, snacka all sköns goja. Skjuta pärer med Mickes potatiskanon för att se om vi kan träffa sjön (vilket vi kunde, till och med skjuta över den), skjuta drickaburkar med Mickes drickaburkskanon och se dem landa i vattnet, dricka ännu mer, slås med alla GALNA mängder med knott och mygg, tjata hål i huvudet på varandra. Ja, mest som vanligt med andra ord.
Midsommardagen utspelades i stort sett på samma sätt. Hinktvagning, uppiffning, sill till förrätt, och NU tog vi fram snapsen. Varm Absolut Vodka i olika smaker. Det är mumma det. Eller inte.... Efter maten så kom syrran riktigt i gasen när hon kom på den briljanta idén att snapsa upp deras förråd med gamla, små snapsflaskor. Ni vet de där äckliga som blir kvar när man köper ett tolvpack. Det var Pors, Krondill och annat skit i den påsen. Alla fick säga ett nummer så drog hon upp en flaska ur säcken. Så där satt vi och snapsade äckelsprit till efterrätt. Kan säga att jag druckit godare i mitt liv än den där Skåne Akvaviten jag åkte på...
Sedan följde Terrängkrocket igen. Denna gång med tre (!!) portar i Mördarbacken. Fy för den lede vilken jobbig backe det är. Man duttar på klotet såååååååå försiiktigt att man knappt ens nuddar och PANG så rullar det aset på sidan av porten och ner, ner, ner.... ner i botten på backen, jobba sig uppåt med en si så där tio slag och sedan börjar vi om igen... Djäkla vansinnesspel egentligen.
Efter två parti krocket så tar vi vinhinken, ja hink. Kartongen är sedan länge slängd eftersom vi byggt oss ett eget kylskåp. Man tager vad man haver säger Malin. :) Vad är det för fel fel på en hink med kållvattevattne? Inget alls! Vinet blir kallt och man har ett fotbad med sig om man skulle behöva. Recept: ta ur påsen ur bag-in-boxen, släng kartongen och stoppa ner påsen i kallvattnet i hinken. Klart! Så som sagt, vi tog med oss vinhinken och traskade bort till Larssa där vi spalde ett parti Texas Hold ’em där jag hamnade i Heads Up mot Peter men där gick jag tyvärr på pumpen när en Dam/Tia inte räckte till. Sköt lite luftgevär innan vi traskade hemåt igen.
Söndagen startade med lite sovmorgon och sedan när klockan var halv två så lämnade vi Fjället för denna gång. En intensiv helg som bara blåste förbi. Varför måste det gå så fort? Jag körde 48 av de 55 milen och när vi kom hem blev det en tvättmaskin, en dusch, vattna ute och sedan soffan.
Midsommar 2010 är över. Nu laddar jag om inför England på onsdag och sedan Norrlandsturné om två veckor. Raj Raj!
I onsdagskväll så satt jag och Mattias i värmen och solen ute på altanen och fnulade på en massa påhitt (läs: lekar) som vi skulle ha med oss upp till årets midsommarfirande som gick av stapeln uppe i Norralmsjön där syrran och Peter har sin stuga. Det är ungefär mitt emellan ingenting och ingenting. Åk djäkligt länge på en grusväg, när du tror att du åkt för långt så åk lite till. När du tror att du åkt vilse så fortsätt och när du är säker på att du inte kommer hitta tillbaka, då är du framme. Typ så ute i ingenting ligger det. Men ack så vackert! Nu prunkade dessutom alla lupiner, alla midsommarblommor blommade, solen lyste, det var varmt (åtminstone en del av tiden) och Norrland visade upp sig från sin alla finaste sida. Sådana gånger blir man sugen att flytta norr över igen men då får man tvinga sig att tänka på mörkret och snön. Nu hade vi ljust dygnet runt. Helljust. Här nere blir det ju aldrig så, det är ALDRIG ljust hela dygnet. Det är synd, jag saknar norrländska sommarnätter...
I torsdags så packade vi bilen och påbörjade resan upp. Lyckades plåta Höga Kusten-bron med iPhone:n medans jag körde. Sambon låg och trynade så jag körde irriterande långsamt och sköt av ett tiotal kort. Det är en pampig rackare det där. Som vanligt så hann vi inte mer än ur bilen innan en burk/glas stacks i handen på oss så det var ju bara att sätta igång att pimpla. ;) Vi var 10 stycken plus två hundar på Fjället denna gång så det var lite crowdy. Dieselaggregatet gick på högvarv och vi pumpade upp liter efter liter ur Mickes ölpump. Det var väl ungefär det enda kalla som fanns att dricka i helgen. Rosévin, snaps och groggar intogs mer eller mindre varma. Vinet plockade vi ur kartongerna och lade påsen i en hink med kallvatten. Vad göra när maten tog för mycket plats och två av tre kylskåp krånglade? Men vi är ju inte de som är de och vad gör man inte för yrslas skull? Bara att dricka varm sprit om man ska bli på kanelen. Och det ville vi ju. Vi hann med en terrängkrocket i lag (som för övrigt vanns av LISA OCH MIG!!!), musiklyssning och surr i stora mängder innan vi gav upp fram på småtimmarna. Det är svårt att beräkna tiden när man ska sova eftersom det var ljust som dagen hela natten. När klockan var halv ett så var jag helt övertygad om att den endast var nio... Sova är ju för övrigt helt överskattat.
Fredag. Midsommarafton. Vaknar med en skallebank som inte går av för hackor. Himmelska Fridens Torg, vad djäkla ont det gjorde. Klunkar i mig en dubbel Treo. Somnar om en timme. Måste. Kliva. Upp. Masar mig ur sängen, klunkar i mig en dubbel Treo till. Sparkar på sambon så han vaknar. Slänger i mig ett par mackor och känner att livsandarna börjar vakna till liv. Värmer vatten till den obligatoriska hinktvagningen (16 grader i sjön...nä tack!), blaskar och plaskar med hinken bakom stugan, flir av lite päls på tänderna, sätter på mig face:et, fixar peruken och midsommarstassen: vólia! Då kan vi korka upp igen då!
Sillunch står på tapeten men då vi glömt att kyla snapsen så hoppar vi över den (luuuugn, jag återkommer till det där med snapsen) men mumsar i oss diverse smaskigheter. Till efterrätt intogs den sedvanliga Midsommartårtan som funnits med sedan 70-talet. Så himla god! Efter lunchen så är det dags att leka den obligatoriska femkampen.
Deltävling 1. Tipsrunda. Vi skickar vi iväg alla på en tipsrunda där de verkligen fick gnugga geniknölarna. En och en fick de gå för att försöka lösa de kluriga frågorna. Inte för att nämna namn med vissa av dem var riktigt irriterade över de glasklara svaren. Glasklara är man kan svaren... Sedan var det dags att dela in dem i lag och jag och Mattias hoppade in i varsitt.
Deltävling 2. Gissa Vikt. Laget skulle totalt ha 15kg på vågen och fick endast använda en grej var. Dock inga mat- eller dryckesvaror. I mitt lag hade vi en betongplatta som enligt bryggarbilsföraren vägde ungefär som en back med tomglas, ca 14kg. (Enligt kontrollvägning efteråt så vägde den mycket riktigt ca 14kg.) Sedan slängde vi dit en liten hylsnyckelsats, en blomkruka och två foppatofflor. Totaltvikt = 17kg. Mattias lag valde en batteriladdare, en toffel, och tre tegelstenar. Totalvikt = 16kg. Fuck. Förlust men eftersom vi räknade ihop deltagarnas poäng från tipsrundan så stod det nu 1-1.
Deltävling 3. Spika Spik. En lång bräda, tio spikar fastsatta. Varje deltagare får en spik var. Sedan skall motståndarlaget slå ner de andras spikar, med ett slag i taget och när en spik är nere så får den som äger spiken inte fortsätta slå. Detta kräver då lite taktik från lagen och eftersom jag verkade träffa mest så gick de hårt åt min spik. Den krökte sig dock och verkade vara stört omöjlig att få ner (förmodligen pga att jag hade läst en förbannelse över min spik) så det andra laget tappade mark där. Vi hamrade på som galningar och till slut stod mitt lag som segrare. Ställning: 2-1.
Deltävling 4. Potatisskalartävling. Alla deltagare fick i tur och ordning gå fram och välja ett verktyg ur en låda. När alla hade valt så tog vi fram tio potatisar och så fick de uppgiften. Den med det längsta sammanhållande potatisskalsbiten vinner. Jättekul för Micke som valt en polygrip, eller för syrran som valde en hammare, eller för Louices pojkvän Micke som valt en skiftnyckel. Jätteenkelt för kocken Eva som valt just potatisskalaren. Gissa hur ställningen blev?
Ställning: 2-2.
Deltävling 5. Introleken. 21 stycken låtar, laget som först kan titel och artist skriker till. Svarar man rätt så får man en följdfråga. Det skreks, nynnades och slets i håret rätt så friskt där ett tag men efter en rätt klar seger så stod Lag Malin som segrare! Tjoho!! Segerns sötma smakar riktigt bra, trots att jag var med som deltagare endast i Gissa Vikt och Spika Spik. Som pris fick de tävlande i mitt lag små fina presenter som passar bra till sommarens aktiviteter. Micke fick till exempel ett par lila badarmpuffar = kan vara bra att ha efter för många öl. Mycket användbart. Larssa fick en liten gubbe som man kan dra upp en fjäder i så simmar den = sällskap i badkaret. Lisa fick en undervattenskikare som man blev yr i huvudet av att titta i = sparar in på vinet. Louice fick ett par simglasögon = om man tar på sig dem när man badar och duschar så slipper man sminka om sig. Alltså, mycket användbara och praktiska vinster, utvalda med omsorg.
Till middag så fick vi lyxigt nog grillad oxfilé, grillad potatis, pepparsås, bea-sås och grönsallad. Åt tills magen stod i fyra hörn. Hur gott som helst var det! Efter en massa glas med vin, en massa tjôtande och ännu mera vin så fick vi varm brieosttårta med bacon och soltorkade tomater på. Helt enormt gudagott! Vi hann med två stycken parti kubb också, lagvis. Men vi behöver inte prata så mycket om det här, kubb är kubb liksom. Skittråkigt. *fnys*
Resten av midsommaraftonen gick åt till att beundra hur ljust det verkligen är i Norrland på sommaren, dricka enorma mängder med vin/sprit/öl, snacka all sköns goja. Skjuta pärer med Mickes potatiskanon för att se om vi kan träffa sjön (vilket vi kunde, till och med skjuta över den), skjuta drickaburkar med Mickes drickaburkskanon och se dem landa i vattnet, dricka ännu mer, slås med alla GALNA mängder med knott och mygg, tjata hål i huvudet på varandra. Ja, mest som vanligt med andra ord.
Midsommardagen utspelades i stort sett på samma sätt. Hinktvagning, uppiffning, sill till förrätt, och NU tog vi fram snapsen. Varm Absolut Vodka i olika smaker. Det är mumma det. Eller inte.... Efter maten så kom syrran riktigt i gasen när hon kom på den briljanta idén att snapsa upp deras förråd med gamla, små snapsflaskor. Ni vet de där äckliga som blir kvar när man köper ett tolvpack. Det var Pors, Krondill och annat skit i den påsen. Alla fick säga ett nummer så drog hon upp en flaska ur säcken. Så där satt vi och snapsade äckelsprit till efterrätt. Kan säga att jag druckit godare i mitt liv än den där Skåne Akvaviten jag åkte på...
Sedan följde Terrängkrocket igen. Denna gång med tre (!!) portar i Mördarbacken. Fy för den lede vilken jobbig backe det är. Man duttar på klotet såååååååå försiiktigt att man knappt ens nuddar och PANG så rullar det aset på sidan av porten och ner, ner, ner.... ner i botten på backen, jobba sig uppåt med en si så där tio slag och sedan börjar vi om igen... Djäkla vansinnesspel egentligen.
Efter två parti krocket så tar vi vinhinken, ja hink. Kartongen är sedan länge slängd eftersom vi byggt oss ett eget kylskåp. Man tager vad man haver säger Malin. :) Vad är det för fel fel på en hink med kållvattevattne? Inget alls! Vinet blir kallt och man har ett fotbad med sig om man skulle behöva. Recept: ta ur påsen ur bag-in-boxen, släng kartongen och stoppa ner påsen i kallvattnet i hinken. Klart! Så som sagt, vi tog med oss vinhinken och traskade bort till Larssa där vi spalde ett parti Texas Hold ’em där jag hamnade i Heads Up mot Peter men där gick jag tyvärr på pumpen när en Dam/Tia inte räckte till. Sköt lite luftgevär innan vi traskade hemåt igen.
Söndagen startade med lite sovmorgon och sedan när klockan var halv två så lämnade vi Fjället för denna gång. En intensiv helg som bara blåste förbi. Varför måste det gå så fort? Jag körde 48 av de 55 milen och när vi kom hem blev det en tvättmaskin, en dusch, vattna ute och sedan soffan.
Midsommar 2010 är över. Nu laddar jag om inför England på onsdag och sedan Norrlandsturné om två veckor. Raj Raj!
måndag, juni 28, 2010
Jag har fått en RAK!
OK, håll i er nu... Men det är så att jag fått en RAK. Och nu menar jag RAK. Med STORA bokstäver. En RAK (Random Act of Kindness) är en gåva från någon som bara vill vara snäll, för att de gillar en och bara tycker att man borde ha en viss sak. Kan vara en pysselsak, en bok, godis eller vad som.
I brevlådan idag låg det ett STORT paket med avsändare Leelo, min vän och kollega på pyssel.net, vår underbara pysselforum. Fått besked om att det skulle komma något "litet" idag och jag fick INTE öppna det innan jag hört av mig till henne. Hhmm...ok, tänkte jag, det är väl att hon ska förklara något då direkt jag öppnat eller så... I lådan låg även en avi om att jag hade ett paket att hämta ut. Undrar vad jag har beställt? Kom inte på något så där på rak arm... Jag hoppade in i bilen och drog iväg till Konsum. Där fick jag ut en stor, bågnande pizzakartong. "Meh, tänkte jag, jag väntar inget DT-paket just nu?". Tungt var det också och när jag vänder på det så hittar jag samma avsändare där...
Kommer hem, messar till Leelo som ringer mig med en gång. Får förhållningsorder om att först skära upp tejpen på bägge paketet och sedan omedelbart läsa kortet som finns inuti. Där är ett helt underbart kort som Lee gjort och de mest fantastiska och smickrande ord man kan få höra. Tack allra käraste vänner!! Jag är överväldigad. Chockad. Stum. Sprallig. Tårögd. Smickrad. Och bara så DJÄVLA GLAAAAD!!!!!!!!!!
I det alldeles fantastiska paketet så låg följande innehåll:
6 glitterfoam-ark i guld, röd, turkos, cerise, grön och silver!
1 paperpad Capella!
1 blingsnurkla från Basic Grey!
1 Crackle Paint Vintage Photo!
1 Crackle Paint Antique Linen!
1 monterad snurkelstämpel från Stampington&CO!
1 notstämpel från Crafty individuals!
1 fjärilsstämpel från Crafty Individuals!
1 ark med snurkelstämplar från Crafty Individuals!
1 textbakgrundsstämpel från Crafty Individuals!
1 Vintageflickstämpel från Crafty Individuals!
1 collage stämpel från Tim Holtz!
1 ARK med Reindeer Flights-stämplar från Tim Holtz!
och som om det inte vore nog så fick jag ÄVEN detta:
1 Marta Stewart Egde Punch Stars!
1 Tim Holtz-die med snurklorna!
1 Tim Holtz-die med blommorna!
OCH
1 English Rose-alfabete från QK!!!!!!!!!!!!!!!
Ett stort TACK till alla ni som inte bara gjort min dag utan även gjort min dag i flera månader framåt!!! Jag älskar er alla och här är de underbara tjejerna uppräknade helt utan inbördes ordning:
Leelo
Ami
Alien Bling
Emmy
HelenaN
Kruttan
ANNAANNA
karlzone
Trollmor
agnelia
Wih
knin
Tettiz
annapanna8
Dolores
Liza
Nathalie86
stinaD
Cyberpet
evalajnen
drannika
Jatta
Suswic
Chruss
MiaPuh
Eva
I kortet fanns dessa underbara ord:
Finaste Malin-vännen!
Efter allt jobb du lägger ner på forumet, alla PM du skickar, tävlingar du roddar, uppmuntrande ord du delar med dig av, så kände jag att jag ville skicka en RAK till dog. Men en liten RAK är inte riktigt samma som en stor, så jag pm:ade runt ett gäng pysslingar på forumet och frågade om de ville vara med på en JÄTTERAK till dig. Det var klart att de ville det!! Det har kommit så många fina ord och alla var rörande överens om att detta var en superbra idé och vill jättegärna vara med och glädja dig! Så denna RAK är från oss alla till världens bästa och finaste Malin/Lillpiga.
Vi är så glada att du är du. Tack för att du finns!
Kan man bli annat än tårögd? JAG blev det iallafall!!!! Snacka om ego-boost! :)
Och för er som inte är pysslare så kan jag tala om att slutnotan är fyrsiffrig... ;)
I brevlådan idag låg det ett STORT paket med avsändare Leelo, min vän och kollega på pyssel.net, vår underbara pysselforum. Fått besked om att det skulle komma något "litet" idag och jag fick INTE öppna det innan jag hört av mig till henne. Hhmm...ok, tänkte jag, det är väl att hon ska förklara något då direkt jag öppnat eller så... I lådan låg även en avi om att jag hade ett paket att hämta ut. Undrar vad jag har beställt? Kom inte på något så där på rak arm... Jag hoppade in i bilen och drog iväg till Konsum. Där fick jag ut en stor, bågnande pizzakartong. "Meh, tänkte jag, jag väntar inget DT-paket just nu?". Tungt var det också och när jag vänder på det så hittar jag samma avsändare där...
Kommer hem, messar till Leelo som ringer mig med en gång. Får förhållningsorder om att först skära upp tejpen på bägge paketet och sedan omedelbart läsa kortet som finns inuti. Där är ett helt underbart kort som Lee gjort och de mest fantastiska och smickrande ord man kan få höra. Tack allra käraste vänner!! Jag är överväldigad. Chockad. Stum. Sprallig. Tårögd. Smickrad. Och bara så DJÄVLA GLAAAAD!!!!!!!!!!
I det alldeles fantastiska paketet så låg följande innehåll:
6 glitterfoam-ark i guld, röd, turkos, cerise, grön och silver!
1 paperpad Capella!
1 blingsnurkla från Basic Grey!
1 Crackle Paint Vintage Photo!
1 Crackle Paint Antique Linen!
1 monterad snurkelstämpel från Stampington&CO!
1 notstämpel från Crafty individuals!
1 fjärilsstämpel från Crafty Individuals!
1 ark med snurkelstämplar från Crafty Individuals!
1 textbakgrundsstämpel från Crafty Individuals!
1 Vintageflickstämpel från Crafty Individuals!
1 collage stämpel från Tim Holtz!
1 ARK med Reindeer Flights-stämplar från Tim Holtz!
och som om det inte vore nog så fick jag ÄVEN detta:
1 Marta Stewart Egde Punch Stars!
1 Tim Holtz-die med snurklorna!
1 Tim Holtz-die med blommorna!
OCH
1 English Rose-alfabete från QK!!!!!!!!!!!!!!!
Ett stort TACK till alla ni som inte bara gjort min dag utan även gjort min dag i flera månader framåt!!! Jag älskar er alla och här är de underbara tjejerna uppräknade helt utan inbördes ordning:
Leelo
Ami
Alien Bling
Emmy
HelenaN
Kruttan
ANNAANNA
karlzone
Trollmor
agnelia
Wih
knin
Tettiz
annapanna8
Dolores
Liza
Nathalie86
stinaD
Cyberpet
evalajnen
drannika
Jatta
Suswic
Chruss
MiaPuh
Eva
I kortet fanns dessa underbara ord:
Finaste Malin-vännen!
Efter allt jobb du lägger ner på forumet, alla PM du skickar, tävlingar du roddar, uppmuntrande ord du delar med dig av, så kände jag att jag ville skicka en RAK till dog. Men en liten RAK är inte riktigt samma som en stor, så jag pm:ade runt ett gäng pysslingar på forumet och frågade om de ville vara med på en JÄTTERAK till dig. Det var klart att de ville det!! Det har kommit så många fina ord och alla var rörande överens om att detta var en superbra idé och vill jättegärna vara med och glädja dig! Så denna RAK är från oss alla till världens bästa och finaste Malin/Lillpiga.
Vi är så glada att du är du. Tack för att du finns!
Kan man bli annat än tårögd? JAG blev det iallafall!!!! Snacka om ego-boost! :)
Och för er som inte är pysslare så kan jag tala om att slutnotan är fyrsiffrig... ;)
tisdag, juni 22, 2010
Jag har köpt en gris...
Himmel och pannkaka! Det är jobbigt med helg ÄVEN om man inte festar... Har fortfarande inte sovit ikapp och hämtat mig.
I fredags så fick jag ett telefonsamtal från Magnus och Pernilla som var på väg neröver södra Sverige för lite semester med deras kids. De frågade efter lite sällskap och vårt hem står alltid öppet. Vi käkade gott, drack litegrann och surrade tills natten kom. Då var det dags att hoppa i bingen.
På lördagmorgon så hade de dragit innan vi ens vaknat (vaddå morgonpigga barn?) så vi klev upp och tog en mumsig frulle i soffan framför TV:n. När klockan var strax innan ett så bänkade jag mig ordentligt, uppladdad med huvudvärkstabletter och vatten. Följde med spänning uppladdningen inför bröllopet och när klockan var kvart i tre så såg jag den första tiaran i bild och därmed kom tårarna. Jag är så GALET blödig! Jag grinar åt allt på TV. Smyckena, klänningarna, kanonskotten, hästarna, vagnen, pussarna, båtarna, ja ALLT! (även sånt som inte har med bröllop och stuff att göra) Och det fanns ju inte lite av den varan i lördags...
Jag satt och snorade, torkade tårarna, hickade, snorade, torkade tårarna osv osv osv. Efter ett par, tre timmar så var jag helt förstoppad i bihålorna, huvudet sprängvärkte och ögonen hade svullit igen som på en gris. Men det var det värt! För vilka juveler jag fick se! Dock inte de Leuchtensburgska safirerna vilket var en miss i mitt protokoll (de är ju mina favoriter) men väl topashalsbandet, underbar pjäs! Och vilka klänningar! Drottning Margrethes gröna skapelse var ju bara outstanding! Madeleine var ju som vanligt så satans snygg att vore jag inte hetero och upptagen så skulle jag gå igång på henne. En annan som var vacker som en dag i lördags, det var Victoria. Vilken klänning Per Engsheden hade sytt henne! Och drottning Sofias slöja med Camédiademet till, underbart!! För första gången fick vi verkligen SE de två visa varandra deras kärlek. Förut så var det smussel på högsta nivå och sedan var det återhållsamhet a la 1800-tal men NU! Åh, vad vackra de var!
Och hur fint var det inte i kyrkan, när hennes pappa ledde henne halva altargången och Daniel sedan tog över den andra halvan. När de tittade på varandra med lycka och innerlig kärlek. Inte ett öga torrt! Och när Victoria stockade sig lite på rösten när hon skulle säga "...tills döden skiljer oss åt", då var det nästan så att jag hulkade där jag satt. Sedan kortegen med den öppna kaleshen, Wasaorden över vattnet till Skeppsbron och sedan uppför Logårdstrappen som var igenlagd med gräsmattor och blommor, helt fantastiskt! Jag är så stolt över att ha fått vara med om denna historiska dag, historisk på många sätt. Och jag som är en kungahussucker njöt ju naturligtvis av ALLT!
Allt utom den extremt dåliga kommentatorn Linda Nyberg. Jag var fasen färdig att chartra en helikopter för att åka dit och slå något hårt i huvudet på henne. Hon sa Prins Daniel Westling typ en miljon gånger. HAN HETER INTE WESTLING, FÖR BÖVELEN! Kan det där våpet inte bara fatta det? Hon och John Crispinsson pratade i munnen på varandra precis hela tiden, sinnesjukt enerverande.
När de tre herrarna höll tal så grinade jag ommöjligt ännu mer. Först kungens "kupp" när han uppvaktade Silvia med ett litet tal och en ros, det var högst otippat men fint att se och höra. Sedan Olle Westling som höll ett kanonbra tal (märks att han är van talman) med repliken "Inte kunde vi väl ana att det var just den HÄR flickan!" var minnesvärt och sedan Daniels tal... Hur bra som helst! Inte ett papper till hjälp, inte ett stödord, halva talet på engelska. Lovely! Att han sedan hummade och hade sig i micken, skit i det för faen, han hade all rätt att vara nervös. Hur ofta händer det att en vanlig Svensson gifter sig med vår nästa (dessutom kvinnliga) statschef inför miljoner och åter miljoner tittare? Första gången i vår tusenåriga monarki... ;)
Att jag sedan fick sitta och försvara mig på jobbet, det är ju bara tragiskt. Jag fick sitta och försvara mig att jag ville titta på bröllopet, att jag tyckte att det var roligt. Det är första gången det händer i Sveriges historia. Det är en grym PR för Sverige. Det är ju för helvete KÄRLEK! Och jajemen, vi skattebetalare betalar en del av bröllopet, visst fan gör vi det. Men jag betalar hellre skatt för att ha ett vackert och fint kungahus som är en otrolig kulturskatt och historiekälla utan dess like med all arkitektur, tradition, olika slott, möbler och bevarad konst än att betala skatt för att knarkare, våldtäktsmän, pedofiler och mördare ska kunna bo bra och äta gratis på våra fängelser. OCH få lön! Bo och äta bättre är både skolbarn och gamla människor.
Det gnälldes om att bröllopet sändes "ända från klockan sju på morgonen till ett på natten, det är ju hemskt, vad ska man DÅ titta på, vilken bedrövelse". Oh nej!! En HEL dag har de vigt till bröllopet. Hemska TV-bolag. Världen går under. En hel dag, tänka sig. Men OS då? Som pågår nästan dygnet runt i tre veckor? Eller fotbolls-VM som går nu, varenda kväll i en hel månad? Så det är OK så länge det är sport som rullar? Eller när det var tsunamin 2004, då visade de från Asien dygnet runt i flera veckor. Är det OK att titta bara det är naturkatastrofer, död och misär att gotta sig i? Då är väl en dag med kärlek, minnen och pompa och ståt bara en ljusning i vardagen? Eller är folk så förbannat trångsynta att de inte kan se det vackra? Stackars dom isåfall.
När klockan var ett och valsen klingade ut så var jag helt färdig. 10 timmars gråtande tar på krafterna vill jag lova. Ner i bingen och jag tyckte klockan ringde på en gång. Snark. Hade lovat en vän att ställa upp och visa lite pyssel i församlingshemmet på söndagen. Upp, fli i ordning sig, packa ner album, kort och lite annat jox och sedan iväg. Det jag inte hade hajjat var att det skulle vara en söndagsmässa med. Så min söndagsförmiddag bestod av bibelord, psalmer och nattvard. Halleluhja liksom. Händer inte ofta i mitt liv kan jag säga... ;) Men jag tände iallafall ljus för pappa och de andra som inte finns i livet längre, mina och Mattias mor- och farföräldrar. Och så gick kollekten till att köpa en gris till en fattig familj någonstans i världen. Helgens goda gärning utförd. :)
Resten av dagen gick i slöhetens tecken där jag försökte återhämta mig från min bröllopsbakfylla. Avslutade kvällen med att maraton se de sista sju avsnitten av Lost och naturligtvis var jag ju tvungen att grina till det med. Så det har min helg bestått av: gråtande och snörvlande. Igår var jag helt utpumpad och det kändes som att skallen var kokt, stekt och flamberad. Minst. Tog mig ändå lite pysseltid på kvällen tillsammans med Kruth-Anna och hennes dotter. Gjorde klart de två sista korten som jag har som beställning så nu är jag fri för sommaren. :)
Nu laddar vi inför midsommar! Världens bästa PartyPatrull ska ut på nya uppdrag! :)
I fredags så fick jag ett telefonsamtal från Magnus och Pernilla som var på väg neröver södra Sverige för lite semester med deras kids. De frågade efter lite sällskap och vårt hem står alltid öppet. Vi käkade gott, drack litegrann och surrade tills natten kom. Då var det dags att hoppa i bingen.
På lördagmorgon så hade de dragit innan vi ens vaknat (vaddå morgonpigga barn?) så vi klev upp och tog en mumsig frulle i soffan framför TV:n. När klockan var strax innan ett så bänkade jag mig ordentligt, uppladdad med huvudvärkstabletter och vatten. Följde med spänning uppladdningen inför bröllopet och när klockan var kvart i tre så såg jag den första tiaran i bild och därmed kom tårarna. Jag är så GALET blödig! Jag grinar åt allt på TV. Smyckena, klänningarna, kanonskotten, hästarna, vagnen, pussarna, båtarna, ja ALLT! (även sånt som inte har med bröllop och stuff att göra) Och det fanns ju inte lite av den varan i lördags...
Jag satt och snorade, torkade tårarna, hickade, snorade, torkade tårarna osv osv osv. Efter ett par, tre timmar så var jag helt förstoppad i bihålorna, huvudet sprängvärkte och ögonen hade svullit igen som på en gris. Men det var det värt! För vilka juveler jag fick se! Dock inte de Leuchtensburgska safirerna vilket var en miss i mitt protokoll (de är ju mina favoriter) men väl topashalsbandet, underbar pjäs! Och vilka klänningar! Drottning Margrethes gröna skapelse var ju bara outstanding! Madeleine var ju som vanligt så satans snygg att vore jag inte hetero och upptagen så skulle jag gå igång på henne. En annan som var vacker som en dag i lördags, det var Victoria. Vilken klänning Per Engsheden hade sytt henne! Och drottning Sofias slöja med Camédiademet till, underbart!! För första gången fick vi verkligen SE de två visa varandra deras kärlek. Förut så var det smussel på högsta nivå och sedan var det återhållsamhet a la 1800-tal men NU! Åh, vad vackra de var!
Och hur fint var det inte i kyrkan, när hennes pappa ledde henne halva altargången och Daniel sedan tog över den andra halvan. När de tittade på varandra med lycka och innerlig kärlek. Inte ett öga torrt! Och när Victoria stockade sig lite på rösten när hon skulle säga "...tills döden skiljer oss åt", då var det nästan så att jag hulkade där jag satt. Sedan kortegen med den öppna kaleshen, Wasaorden över vattnet till Skeppsbron och sedan uppför Logårdstrappen som var igenlagd med gräsmattor och blommor, helt fantastiskt! Jag är så stolt över att ha fått vara med om denna historiska dag, historisk på många sätt. Och jag som är en kungahussucker njöt ju naturligtvis av ALLT!
Allt utom den extremt dåliga kommentatorn Linda Nyberg. Jag var fasen färdig att chartra en helikopter för att åka dit och slå något hårt i huvudet på henne. Hon sa Prins Daniel Westling typ en miljon gånger. HAN HETER INTE WESTLING, FÖR BÖVELEN! Kan det där våpet inte bara fatta det? Hon och John Crispinsson pratade i munnen på varandra precis hela tiden, sinnesjukt enerverande.
När de tre herrarna höll tal så grinade jag ommöjligt ännu mer. Först kungens "kupp" när han uppvaktade Silvia med ett litet tal och en ros, det var högst otippat men fint att se och höra. Sedan Olle Westling som höll ett kanonbra tal (märks att han är van talman) med repliken "Inte kunde vi väl ana att det var just den HÄR flickan!" var minnesvärt och sedan Daniels tal... Hur bra som helst! Inte ett papper till hjälp, inte ett stödord, halva talet på engelska. Lovely! Att han sedan hummade och hade sig i micken, skit i det för faen, han hade all rätt att vara nervös. Hur ofta händer det att en vanlig Svensson gifter sig med vår nästa (dessutom kvinnliga) statschef inför miljoner och åter miljoner tittare? Första gången i vår tusenåriga monarki... ;)
Att jag sedan fick sitta och försvara mig på jobbet, det är ju bara tragiskt. Jag fick sitta och försvara mig att jag ville titta på bröllopet, att jag tyckte att det var roligt. Det är första gången det händer i Sveriges historia. Det är en grym PR för Sverige. Det är ju för helvete KÄRLEK! Och jajemen, vi skattebetalare betalar en del av bröllopet, visst fan gör vi det. Men jag betalar hellre skatt för att ha ett vackert och fint kungahus som är en otrolig kulturskatt och historiekälla utan dess like med all arkitektur, tradition, olika slott, möbler och bevarad konst än att betala skatt för att knarkare, våldtäktsmän, pedofiler och mördare ska kunna bo bra och äta gratis på våra fängelser. OCH få lön! Bo och äta bättre är både skolbarn och gamla människor.
Det gnälldes om att bröllopet sändes "ända från klockan sju på morgonen till ett på natten, det är ju hemskt, vad ska man DÅ titta på, vilken bedrövelse". Oh nej!! En HEL dag har de vigt till bröllopet. Hemska TV-bolag. Världen går under. En hel dag, tänka sig. Men OS då? Som pågår nästan dygnet runt i tre veckor? Eller fotbolls-VM som går nu, varenda kväll i en hel månad? Så det är OK så länge det är sport som rullar? Eller när det var tsunamin 2004, då visade de från Asien dygnet runt i flera veckor. Är det OK att titta bara det är naturkatastrofer, död och misär att gotta sig i? Då är väl en dag med kärlek, minnen och pompa och ståt bara en ljusning i vardagen? Eller är folk så förbannat trångsynta att de inte kan se det vackra? Stackars dom isåfall.
När klockan var ett och valsen klingade ut så var jag helt färdig. 10 timmars gråtande tar på krafterna vill jag lova. Ner i bingen och jag tyckte klockan ringde på en gång. Snark. Hade lovat en vän att ställa upp och visa lite pyssel i församlingshemmet på söndagen. Upp, fli i ordning sig, packa ner album, kort och lite annat jox och sedan iväg. Det jag inte hade hajjat var att det skulle vara en söndagsmässa med. Så min söndagsförmiddag bestod av bibelord, psalmer och nattvard. Halleluhja liksom. Händer inte ofta i mitt liv kan jag säga... ;) Men jag tände iallafall ljus för pappa och de andra som inte finns i livet längre, mina och Mattias mor- och farföräldrar. Och så gick kollekten till att köpa en gris till en fattig familj någonstans i världen. Helgens goda gärning utförd. :)
Resten av dagen gick i slöhetens tecken där jag försökte återhämta mig från min bröllopsbakfylla. Avslutade kvällen med att maraton se de sista sju avsnitten av Lost och naturligtvis var jag ju tvungen att grina till det med. Så det har min helg bestått av: gråtande och snörvlande. Igår var jag helt utpumpad och det kändes som att skallen var kokt, stekt och flamberad. Minst. Tog mig ändå lite pysseltid på kvällen tillsammans med Kruth-Anna och hennes dotter. Gjorde klart de två sista korten som jag har som beställning så nu är jag fri för sommaren. :)
Nu laddar vi inför midsommar! Världens bästa PartyPatrull ska ut på nya uppdrag! :)
söndag, juni 20, 2010
Till okänd mamma
lördag, juni 19, 2010
Till svärmor
fredag, juni 18, 2010
Älskade mamma
torsdag, juni 17, 2010
Happy face!
Kom på att jag glömt att berätta en sak! Redan på vårvintern så började Tettiz tjata på mig om att jag skulle följa med henne till DrAnnika i sommar. Men jag har hela tiden sagt att jag varken har pengarna eller tiden att ta ut från jobbet. För en vecka sedan så drog hon på sista tjat-offensiven och vem trillade inte dit om inte jag? ;) Så nu ska jag åka till England!!! :)
Efter att ha kollat upp lite biljettpriser och att det finns plats på flyget så mailar jag chefen på onsdagen och frågar om jag kan få ledigt torsdag-fredag v.26 och måndag-tisdag v.27. Får svar relativt omgående att v.26 är det inga problem men han skulle återkomma om v.27. Jag skickar snabbt som attans svar (har suttit med F5-knappen och uppdaterat mailboxen varje minut under en timmes tid...) att det låter lovande och undrar när han tänker återkomma eftersom det där med att boka biljetter medan de finns osv osv... Inte ett svar. Inte på hela dagen. Jag går omkring på nålar, vill ju boka NU innan platserna tar slut!
På torsdagen är det lugnt. Inte ett ljud hörs. Jag glider bort dit han sitter, lite så där sporadiskt och tillfälligtvist (visst finns det ordet?) för att kanske få ett snack med honom men så snopen jag blev. Han var ledig hela den dagen. Gah! Skojar han eller? Håller mig från att skicka mail och sms, kanske inte är någon höjdare att börja tjata när han är på sin sons skolavslutning. Ser under tiden biljettantalet minska och bli dyrare och dyrare...
Fredag! HA! Nu djeflar SKA jag ha svar! F5-knappen trycks ner tills den glöder men fasen heller att det kommer något mail. Ber Mattias maila mig för att se att den verkligen funkar, att det inte är någon mailserver som ligger nere och visst funkar det, inget fel på den inte. Ser chefen på lunchen, AHA! Dundrar fram med matbrickan i högsta hugg och säger att jag vill ha ett snack med honom så vi bestämmer att vi ska ses efter lunch.
När jag kommer på hans plats så får jag beskedet om att jag ska komma tillbaka, han ska på möte. Och när hans möte är slut så ska jag på ett möte. Men!! Är det inte meningen att jag ska få komma iväg till England eller? Till sist så haffar jag honom, vi dealar och bestämmer att jag åker till England ons-sön v.26 och struntar i v.27. Tjoho!! In på internet, bokar biljetter, 500:- hade de gått upp men strunt samma, det är det vara värt!
Så nu blir det tåg från Eskilstuna till Sthlm, Arlanda Express till Arlanda, KLM från Arlanda till Amsterdam och från Amsterdam till Birmingham! Fatta vad kul! Vi tre kommer röka cigg, dricka öl, dricke rosé, pyssla, gå på puben, äta fish 'n chips, äta hummer, shoppa, tjôta hål i huvudet på varandra och bara ha det UNDERBART i fem dagar! Längtar!!
Men så slår mig blixten från klar himmel! Passet! Fanken, det gick ut i oktober 2008. Och till England MÅSTE jag ha pass. Ni vet, Schengenavtal och annat jox... Tänk om det inte hinner komma? I det senaste passet så såg jag ut som en straffånge alternativt tungt kriminellt belastad tjej. Jag försökte se så cool och hård ut som möjligt så hade jag någon gång försökt åka till Ryssland så hade de plockat in mig av säkerhetsskäl. Bara för att. Men nu hade jag ju chansen att ändra på det!
Ilade ner på polisstationen för att fixa ett nytt. Först när man kommer in där så fylls man av någon form av respekt för Storebror Staten. Nästan så att jag börjar småragla i ren förskräckelse. Sneglar lite försynt på poliskvinnan bakom disken, har hon pickadoll i hölstret tro? Visst tittar hon lite strängt på mig?
När det är min och Mattias tur (han måste också ha nytt pass) så får vi kliva in som i en fotoautomat precis framför disken, typ en sådan som de hade på Domus för hundra år sedan. Poliskvinnan berättar barskt vad man ska göra. "Placera fötterna på märkena i golvet, håll pekfingrarna där för att vi ska kunna ta fingeravtryck, skriv din signatur där, är detta korrekt information?" Jag skyndar mig allt jag kan för att göra henne till lags, tänk om jag blir inburad annars för motstånd mot tjänsteman eller något annat skumt?
"Titta rakt fram in i kameran", säger hon. Jag ser mig själv i reflektorglaset, sträcker på mig, skjuter ut hakan en aning för att eliminera så mycket som möjligt av dubbelhakan och lägger på mitt allra finaste och mest inövade Happy Face. Det som jag VET skulle se bäst ut i passet. Då hör jag en tordönsstämma: "Man får INTE le på passbilden!" Va? Som jag har övat och sen får jag inte använda mitt Happy Smile? Ett litet lätt leende, lite så där överseende och nådigt drottninglikt? Fan. Mina mungipor åker ner i ren besvikelse, jag hör ett klick från kameran och så där ja. Då ser jag ut som en förbrytare igen då... Jag får nog hålla mig på västfronten i fem år till då, sedan har kanske passfotoreglerna ändrats.
Men vad gör det om hundra år? Jag ska ju till England!!! (och Holland, typ lite...)
Efter att ha kollat upp lite biljettpriser och att det finns plats på flyget så mailar jag chefen på onsdagen och frågar om jag kan få ledigt torsdag-fredag v.26 och måndag-tisdag v.27. Får svar relativt omgående att v.26 är det inga problem men han skulle återkomma om v.27. Jag skickar snabbt som attans svar (har suttit med F5-knappen och uppdaterat mailboxen varje minut under en timmes tid...) att det låter lovande och undrar när han tänker återkomma eftersom det där med att boka biljetter medan de finns osv osv... Inte ett svar. Inte på hela dagen. Jag går omkring på nålar, vill ju boka NU innan platserna tar slut!
På torsdagen är det lugnt. Inte ett ljud hörs. Jag glider bort dit han sitter, lite så där sporadiskt och tillfälligtvist (visst finns det ordet?) för att kanske få ett snack med honom men så snopen jag blev. Han var ledig hela den dagen. Gah! Skojar han eller? Håller mig från att skicka mail och sms, kanske inte är någon höjdare att börja tjata när han är på sin sons skolavslutning. Ser under tiden biljettantalet minska och bli dyrare och dyrare...
Fredag! HA! Nu djeflar SKA jag ha svar! F5-knappen trycks ner tills den glöder men fasen heller att det kommer något mail. Ber Mattias maila mig för att se att den verkligen funkar, att det inte är någon mailserver som ligger nere och visst funkar det, inget fel på den inte. Ser chefen på lunchen, AHA! Dundrar fram med matbrickan i högsta hugg och säger att jag vill ha ett snack med honom så vi bestämmer att vi ska ses efter lunch.
När jag kommer på hans plats så får jag beskedet om att jag ska komma tillbaka, han ska på möte. Och när hans möte är slut så ska jag på ett möte. Men!! Är det inte meningen att jag ska få komma iväg till England eller? Till sist så haffar jag honom, vi dealar och bestämmer att jag åker till England ons-sön v.26 och struntar i v.27. Tjoho!! In på internet, bokar biljetter, 500:- hade de gått upp men strunt samma, det är det vara värt!
Så nu blir det tåg från Eskilstuna till Sthlm, Arlanda Express till Arlanda, KLM från Arlanda till Amsterdam och från Amsterdam till Birmingham! Fatta vad kul! Vi tre kommer röka cigg, dricka öl, dricke rosé, pyssla, gå på puben, äta fish 'n chips, äta hummer, shoppa, tjôta hål i huvudet på varandra och bara ha det UNDERBART i fem dagar! Längtar!!
Men så slår mig blixten från klar himmel! Passet! Fanken, det gick ut i oktober 2008. Och till England MÅSTE jag ha pass. Ni vet, Schengenavtal och annat jox... Tänk om det inte hinner komma? I det senaste passet så såg jag ut som en straffånge alternativt tungt kriminellt belastad tjej. Jag försökte se så cool och hård ut som möjligt så hade jag någon gång försökt åka till Ryssland så hade de plockat in mig av säkerhetsskäl. Bara för att. Men nu hade jag ju chansen att ändra på det!
Ilade ner på polisstationen för att fixa ett nytt. Först när man kommer in där så fylls man av någon form av respekt för Storebror Staten. Nästan så att jag börjar småragla i ren förskräckelse. Sneglar lite försynt på poliskvinnan bakom disken, har hon pickadoll i hölstret tro? Visst tittar hon lite strängt på mig?
När det är min och Mattias tur (han måste också ha nytt pass) så får vi kliva in som i en fotoautomat precis framför disken, typ en sådan som de hade på Domus för hundra år sedan. Poliskvinnan berättar barskt vad man ska göra. "Placera fötterna på märkena i golvet, håll pekfingrarna där för att vi ska kunna ta fingeravtryck, skriv din signatur där, är detta korrekt information?" Jag skyndar mig allt jag kan för att göra henne till lags, tänk om jag blir inburad annars för motstånd mot tjänsteman eller något annat skumt?
"Titta rakt fram in i kameran", säger hon. Jag ser mig själv i reflektorglaset, sträcker på mig, skjuter ut hakan en aning för att eliminera så mycket som möjligt av dubbelhakan och lägger på mitt allra finaste och mest inövade Happy Face. Det som jag VET skulle se bäst ut i passet. Då hör jag en tordönsstämma: "Man får INTE le på passbilden!" Va? Som jag har övat och sen får jag inte använda mitt Happy Smile? Ett litet lätt leende, lite så där överseende och nådigt drottninglikt? Fan. Mina mungipor åker ner i ren besvikelse, jag hör ett klick från kameran och så där ja. Då ser jag ut som en förbrytare igen då... Jag får nog hålla mig på västfronten i fem år till då, sedan har kanske passfotoreglerna ändrats.
Men vad gör det om hundra år? Jag ska ju till England!!! (och Holland, typ lite...)
Ett bröllopskort
onsdag, juni 16, 2010
Kiss-konsert!
Dags att dra sig till minnes... Om jag nu minns något vill säga. Ibland är det ju lite si och så med det där och jag vet inte om jag ska skylla på åldern eller alkoholintaget. Fast, jag har aldrig haft en bläcka från en fylla någonsin så jag gissar att det är åldern som spökar då?
I fredags efter jobbet så åkte vi hem och kopplade av på altanen. En fredags-Cosmo innan maten och sedan ett par glas rosévin till tonerna av Europe och Kiss. Vi kände ju att vi ville ladda upp och skruva upp tempot i kroppen inför lördagens konsert så det var musik – på, volym – upp. Lite senare på kvällen så gick vi över till grannarna och surrade över ett par glas till innan vi knatade hemåt i regnet.
På lördagen så åkte vi och lämnade Vittra på pensionat innan vi styrde kosan mot den Kungliga Hufvudstaden. För att minimera riskerna för bilköer/olyckor så tog vi vägen om Strängnäs/Enköping för att slutligen landa hos Tettiz i Åkersberga. Där väntade vi in Lisa och Peter som kom norrifrån. Tettiz bjöd på snacks, öl och Fidel Castro (som för övrigt var asgod!). Dessutom var hon vänlig nog att upplåta sovplatser till oss fyra. Tack hjärtat!
Eftersom vi druckit ett par glas och dessutom tänkte gå på lokal inne i staaaan (ja, de säger så där i Ståkkhålm) så tog vi bussen till Åkersberga Centrum och därifrån rälsbuss. Eller ja, Roslagsbanan heter den visst men det såg ut som rälsbuss på både in- och utsidan. Som att flyttas 30 år tillbaka i tiden och Forsmo-Hotingbanan. Hur som. På det tåget så fick vi våra fördomar besannade. Från och med nu är det inga fördomar. Det är dagens sanning och det känns skönt att veta att vi har rätt om Fjollträsk, för fy fasen vilka fjollor det finns. Två stycken 40-plussare av kvinnligt kön sitter och gapar om ditt och datt. Ljudvolymen är fan i mig på max. Den ena pratar bara om alla karlar hon raggat upp, hur många hon dragit hem och vilket djääääävla skit Fejjan (Reds. anm: Facebook) är. Hur hon nu kan veta det om hon nu inte har det? Dessutom var hon en skabb-hagga i riktiga fjortiskläder a la white trash, så jag undrar vad det är för loosers som hakar på henne hem? 60-plussare i från parkbänken nere i centrum eller? Hon sa till killen hon lyckas träffa på tåget att ”neeeej, jag ska INTE ha någon sprit, jag nöjer mig med öl, för spriten sätter sig direkt i knäna. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!” Skitkul. Tåget tog 40minuter, tio minuter senare sitter hon och klunkar Jägermeister.
Den andra sitter och skryter om hur djäkla mycket pengar hon har. Om hur hon lärt sina barn vad som är bra och dåligt. (läs: dyrast = bäst). Hela tiden låten det: ”Å jaaaaag ba. HAHAHAHAHA!” och ”å duuuu ba. HAHAHAHAHA!” och ”ja men jaaaaaag då. HAHAHAHAHA!” och ”ja men heeeereguuuud asså. HAHAHAHAHA!” och ”och tänk när viiii var tvungna att bo på hoooteeeeeell. HAHAHAHAHA!” och ”maaaaamma, kom iiiinte och påstå att duuuu har oääääkta på dig, det skulle du aaaaaldrig haaa. HAHAHAHAHA!” och ”jaaaaag hade tänkt köpa en sån häääääär till dig ju men jag trodde inte att du giiiiiiillade guuuuuuld. HAHAHAHAHA!”. Hon tyckte uppenbarligen att hon var djävligt kul... Allt på urpräglad stockholmska. Den där jobbiga stockholmskan, den dryga dialekten, inte den där sköna från Södermalm. En stilla undran var ju då: varför åkte hon den überskabbiga 45kronors-Roslagsbanan från Täby till Stockholm? Varför tog hon inte privatjeten? Helikoptern? Limousinen? Märkligt. Jag menar, med så mycket pengar kan ju inte det ha varit något hinder? Eller ville hon bara känna på slöddrets vardag och hänga med Skabb-Haggan och ragga parkbänkssittare?
Väl inne i stan så ångar vi ner på Karlavägen och Ciao Ciao Due där jag hade bokat bord. Först när jag ringde så skulle jag inte få boka från klockan 16 för det gick inte för sig. Sedan FICK jag boka. Sedan bokade jag om till klockan 17 eftersom syrran och Peter kom ner lite senare än beräknat. Sedan fick jag boka om till 17,10 eftersom Roslagsbanan inte stämde överens med vår bokning. Sedan kom vi dit 17,15. NATURLIGTVIS så fick vi oss ett straff för det. Bordet närmast toaletten. Restaurangen knökfull = kö till hakets enda toalett. Hela tiden. Suck. Jag och syrran tog pasta och grabbarna tog pizza. Om vi säger så här, gå inte dit och käka pizza i den tro att du ska bli mätt. Om du ändå går dit, välj åtminstone pasta. Men, tro inte att den är färsk som det står i menyn, för det är ren bullshit. Det var helt vanlig penne från typ Barilla. Om du ändå insisterar på att äta pizza, skyll dig själv. Smaken var det inget fel på enligt utsago från Mattias och Peter men storleken. Och kom nu inte och bräk om att storleken inte spelar någon roll, för det gör den. Oavsett vad vi snackar om. Men nu snackar vi storleken på botten. Eller tjockleken. Den obefintliga tjockleken. Jag lovar att om jag hade haft ett skjutmått så hade den inte haft en så liten skala att mäta på. Helt GALET tunn botten! Som Peter sa, en oblat med tomatsås och kött på. Om jag säger att Mjälloms tunnbröd (det hårda) är tjockt, då kanske ni hajjar (iaf ni norrlänningar). Det som stack ut runt omkring fyllningen var lika sprött som ett torkat höstlöv. Tänk spisbröd. Fast tunt.
När vi hade ätit upp, druckit upp ölen, kollat på folk som var på fiiiiina Östermalm och käkade (med haklapp......japp, det är sant) och förfasat oss över allt möjligt så gick vi till en ute-lounge och drog i oss en drink och ett glas vin i kylan innan vi gick upp till Stadion. Löste in oss, fixade tröjor lite snabbt (Peter drog värsta kö-kapningen i historien, två köer, 100 pers i varje, Peter ställer sig mitt i och blir betjänad på en gång, tur eller galenskap?) och upp på läktaren. Första rad. Gött mos. Vi hann se fem låtar med Europe som var förband och damn! vad bra de var! Riktigt bra! Jag och syrran skrålade med i alla låtar och eftersom det blåste satan i Stockholm i lördags så hade vi som en gigantisk Carola-fläkt i ansiktet hela tiden. Men kul var det! Och inse hur djefla snygg Joey är fortfarande! Dreggel, slurp och andra oanständiga ljud! (Vi hann även se Skabb-Haggan och Skryt-Käringa ragla förbi nere på ståplats, BORT från scen.....gissar att de inte lyckades ta sig tillbaka för att se Kiss.)
Sedan började huvudakten rätt så snart. Kiss gjorde entré under buller och brak. Synd att backdropen blåste upp så det inte blev rätt effekt, synd att det märks att det är 13 år sedan jag såg dem första gången, synd att det märks att de är till åren. De är som lite fetare, lite tröttare och lite äldre. Men ändå. Det var kul att se dem igen, det var kul att skråla med i alla (gamla) låtarna, det var kul att se Gene bli upphissad, trumsetet åka upp, Paul åka linbana till mixerbordet och kul att få sjunga Beth live igen. De sista åtta låtarna var bara gamla godingar och det var riktigt bra. De sista sex var djävligt bra och då lyckades de gamla rävarna tända publiken lite extra, den var mer än lovligt loj på sina ställen. Den stackars kvinnan som satt bredvid mig lär ju kanske inte ha hållit med om det.... Men det som på 70-talet måste ha framstått som nytänk, utomjordiskt och jättecoolt var idag liksom....gulligt. Med huvudet på sned och ett leende på läpparna. Men Kiss är ju inte Kiss om de inte har alla bomber, blodampuller i munnen, sminket, platåskorna, granaterna och glittret. Fyrverkeriet efteråt måste fasen ha kostat mer än de tre senaste årens nyårsfyrverkeri på Skansen.
Syrran hade skallebang a la grande och som vanligt efter en konsert är man totalt utpumpad och tom på energi så vi började knata mot Östra Station och kom dit tio minuter innan nästa tåg skulle gå. Jag och Mattias försökte få en läskautomat att ge oss en flaska Loka men den djävlen snodde de sista stålarna och gav oss inget så vi blev utan. Mattias delade ut en liten tåspark på automatens fot, undrar om det kändes bättre? Vad händer på tåget? Jo men tror ni inte att Skabb-Haggan och Skryt-Käringa lyckades åka med samma tåg igen? Denna gång var de LITE tystare, de var om möjligt ännu skabbigare och gamm-fyllan lös om dem. Undrar om det gick bra att ragga upp någon med det utseendet... Hehe... Väl hemma hos Tettiz så dök vi alla fyra i säng som klubbade oxar.
I söndags så sa vi hejdå till Siss & Peter men inte för så lång tid, vi ses ju redan till midsommar igen. :) Sedan så tog vi vägen förbi Västerås hem och slank in på Nisses men hittade inget speciellt, bara en massa skit som vanligt. Och naturligtvis så köpte jag ju skiten. ;) Sedan plockade vi upp lill-grisen på pensionatet innan vi åkte hem till Slottet. Fulla av nya minnen att bära med oss resten av livet men totalt utmattade på energi. Det kostar på att ingå i Sverges Bästa PartyPatrull.
God gave rock n’roll to us so we better Rock ’ Roll all nite! Fan vad kul vi hade!
I fredags efter jobbet så åkte vi hem och kopplade av på altanen. En fredags-Cosmo innan maten och sedan ett par glas rosévin till tonerna av Europe och Kiss. Vi kände ju att vi ville ladda upp och skruva upp tempot i kroppen inför lördagens konsert så det var musik – på, volym – upp. Lite senare på kvällen så gick vi över till grannarna och surrade över ett par glas till innan vi knatade hemåt i regnet.
På lördagen så åkte vi och lämnade Vittra på pensionat innan vi styrde kosan mot den Kungliga Hufvudstaden. För att minimera riskerna för bilköer/olyckor så tog vi vägen om Strängnäs/Enköping för att slutligen landa hos Tettiz i Åkersberga. Där väntade vi in Lisa och Peter som kom norrifrån. Tettiz bjöd på snacks, öl och Fidel Castro (som för övrigt var asgod!). Dessutom var hon vänlig nog att upplåta sovplatser till oss fyra. Tack hjärtat!
Eftersom vi druckit ett par glas och dessutom tänkte gå på lokal inne i staaaan (ja, de säger så där i Ståkkhålm) så tog vi bussen till Åkersberga Centrum och därifrån rälsbuss. Eller ja, Roslagsbanan heter den visst men det såg ut som rälsbuss på både in- och utsidan. Som att flyttas 30 år tillbaka i tiden och Forsmo-Hotingbanan. Hur som. På det tåget så fick vi våra fördomar besannade. Från och med nu är det inga fördomar. Det är dagens sanning och det känns skönt att veta att vi har rätt om Fjollträsk, för fy fasen vilka fjollor det finns. Två stycken 40-plussare av kvinnligt kön sitter och gapar om ditt och datt. Ljudvolymen är fan i mig på max. Den ena pratar bara om alla karlar hon raggat upp, hur många hon dragit hem och vilket djääääävla skit Fejjan (Reds. anm: Facebook) är. Hur hon nu kan veta det om hon nu inte har det? Dessutom var hon en skabb-hagga i riktiga fjortiskläder a la white trash, så jag undrar vad det är för loosers som hakar på henne hem? 60-plussare i från parkbänken nere i centrum eller? Hon sa till killen hon lyckas träffa på tåget att ”neeeej, jag ska INTE ha någon sprit, jag nöjer mig med öl, för spriten sätter sig direkt i knäna. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!” Skitkul. Tåget tog 40minuter, tio minuter senare sitter hon och klunkar Jägermeister.
Den andra sitter och skryter om hur djäkla mycket pengar hon har. Om hur hon lärt sina barn vad som är bra och dåligt. (läs: dyrast = bäst). Hela tiden låten det: ”Å jaaaaag ba. HAHAHAHAHA!” och ”å duuuu ba. HAHAHAHAHA!” och ”ja men jaaaaaag då. HAHAHAHAHA!” och ”ja men heeeereguuuud asså. HAHAHAHAHA!” och ”och tänk när viiii var tvungna att bo på hoooteeeeeell. HAHAHAHAHA!” och ”maaaaamma, kom iiiinte och påstå att duuuu har oääääkta på dig, det skulle du aaaaaldrig haaa. HAHAHAHAHA!” och ”jaaaaag hade tänkt köpa en sån häääääär till dig ju men jag trodde inte att du giiiiiiillade guuuuuuld. HAHAHAHAHA!”. Hon tyckte uppenbarligen att hon var djävligt kul... Allt på urpräglad stockholmska. Den där jobbiga stockholmskan, den dryga dialekten, inte den där sköna från Södermalm. En stilla undran var ju då: varför åkte hon den überskabbiga 45kronors-Roslagsbanan från Täby till Stockholm? Varför tog hon inte privatjeten? Helikoptern? Limousinen? Märkligt. Jag menar, med så mycket pengar kan ju inte det ha varit något hinder? Eller ville hon bara känna på slöddrets vardag och hänga med Skabb-Haggan och ragga parkbänkssittare?
Väl inne i stan så ångar vi ner på Karlavägen och Ciao Ciao Due där jag hade bokat bord. Först när jag ringde så skulle jag inte få boka från klockan 16 för det gick inte för sig. Sedan FICK jag boka. Sedan bokade jag om till klockan 17 eftersom syrran och Peter kom ner lite senare än beräknat. Sedan fick jag boka om till 17,10 eftersom Roslagsbanan inte stämde överens med vår bokning. Sedan kom vi dit 17,15. NATURLIGTVIS så fick vi oss ett straff för det. Bordet närmast toaletten. Restaurangen knökfull = kö till hakets enda toalett. Hela tiden. Suck. Jag och syrran tog pasta och grabbarna tog pizza. Om vi säger så här, gå inte dit och käka pizza i den tro att du ska bli mätt. Om du ändå går dit, välj åtminstone pasta. Men, tro inte att den är färsk som det står i menyn, för det är ren bullshit. Det var helt vanlig penne från typ Barilla. Om du ändå insisterar på att äta pizza, skyll dig själv. Smaken var det inget fel på enligt utsago från Mattias och Peter men storleken. Och kom nu inte och bräk om att storleken inte spelar någon roll, för det gör den. Oavsett vad vi snackar om. Men nu snackar vi storleken på botten. Eller tjockleken. Den obefintliga tjockleken. Jag lovar att om jag hade haft ett skjutmått så hade den inte haft en så liten skala att mäta på. Helt GALET tunn botten! Som Peter sa, en oblat med tomatsås och kött på. Om jag säger att Mjälloms tunnbröd (det hårda) är tjockt, då kanske ni hajjar (iaf ni norrlänningar). Det som stack ut runt omkring fyllningen var lika sprött som ett torkat höstlöv. Tänk spisbröd. Fast tunt.
När vi hade ätit upp, druckit upp ölen, kollat på folk som var på fiiiiina Östermalm och käkade (med haklapp......japp, det är sant) och förfasat oss över allt möjligt så gick vi till en ute-lounge och drog i oss en drink och ett glas vin i kylan innan vi gick upp till Stadion. Löste in oss, fixade tröjor lite snabbt (Peter drog värsta kö-kapningen i historien, två köer, 100 pers i varje, Peter ställer sig mitt i och blir betjänad på en gång, tur eller galenskap?) och upp på läktaren. Första rad. Gött mos. Vi hann se fem låtar med Europe som var förband och damn! vad bra de var! Riktigt bra! Jag och syrran skrålade med i alla låtar och eftersom det blåste satan i Stockholm i lördags så hade vi som en gigantisk Carola-fläkt i ansiktet hela tiden. Men kul var det! Och inse hur djefla snygg Joey är fortfarande! Dreggel, slurp och andra oanständiga ljud! (Vi hann även se Skabb-Haggan och Skryt-Käringa ragla förbi nere på ståplats, BORT från scen.....gissar att de inte lyckades ta sig tillbaka för att se Kiss.)
Sedan började huvudakten rätt så snart. Kiss gjorde entré under buller och brak. Synd att backdropen blåste upp så det inte blev rätt effekt, synd att det märks att det är 13 år sedan jag såg dem första gången, synd att det märks att de är till åren. De är som lite fetare, lite tröttare och lite äldre. Men ändå. Det var kul att se dem igen, det var kul att skråla med i alla (gamla) låtarna, det var kul att se Gene bli upphissad, trumsetet åka upp, Paul åka linbana till mixerbordet och kul att få sjunga Beth live igen. De sista åtta låtarna var bara gamla godingar och det var riktigt bra. De sista sex var djävligt bra och då lyckades de gamla rävarna tända publiken lite extra, den var mer än lovligt loj på sina ställen. Den stackars kvinnan som satt bredvid mig lär ju kanske inte ha hållit med om det.... Men det som på 70-talet måste ha framstått som nytänk, utomjordiskt och jättecoolt var idag liksom....gulligt. Med huvudet på sned och ett leende på läpparna. Men Kiss är ju inte Kiss om de inte har alla bomber, blodampuller i munnen, sminket, platåskorna, granaterna och glittret. Fyrverkeriet efteråt måste fasen ha kostat mer än de tre senaste årens nyårsfyrverkeri på Skansen.
Syrran hade skallebang a la grande och som vanligt efter en konsert är man totalt utpumpad och tom på energi så vi började knata mot Östra Station och kom dit tio minuter innan nästa tåg skulle gå. Jag och Mattias försökte få en läskautomat att ge oss en flaska Loka men den djävlen snodde de sista stålarna och gav oss inget så vi blev utan. Mattias delade ut en liten tåspark på automatens fot, undrar om det kändes bättre? Vad händer på tåget? Jo men tror ni inte att Skabb-Haggan och Skryt-Käringa lyckades åka med samma tåg igen? Denna gång var de LITE tystare, de var om möjligt ännu skabbigare och gamm-fyllan lös om dem. Undrar om det gick bra att ragga upp någon med det utseendet... Hehe... Väl hemma hos Tettiz så dök vi alla fyra i säng som klubbade oxar.
I söndags så sa vi hejdå till Siss & Peter men inte för så lång tid, vi ses ju redan till midsommar igen. :) Sedan så tog vi vägen förbi Västerås hem och slank in på Nisses men hittade inget speciellt, bara en massa skit som vanligt. Och naturligtvis så köpte jag ju skiten. ;) Sedan plockade vi upp lill-grisen på pensionatet innan vi åkte hem till Slottet. Fulla av nya minnen att bära med oss resten av livet men totalt utmattade på energi. Det kostar på att ingå i Sverges Bästa PartyPatrull.
God gave rock n’roll to us so we better Rock ’ Roll all nite! Fan vad kul vi hade!
Studentkort till en florist
måndag, juni 14, 2010
Det var en gång...
För en tid sedan fick jag en beställning av en jobbarkompis på ett rosa kort. Det var en kompis till henne som skulle få det. En kompis som gjort den stora omställningen att byta kön, från man till kvinna. Med allt vad det innebär, hela paketet försvann i ett nafs och nu är hon fullfjärdad tjej. Jobbar kompisen ville ha en viss text med och jag spånade vidare genom att göra ett sagokort. Lite Askungen/Fula Ankungen-känsla över det, ville ha en gammaldags textstil (använde Old English) och försökte göra det lite som en sagobok. På sista sidan vill jag få fram känslan av att det hänger en skylt med en slingrade väg i bakgrunden, sett inifrån en prinsessvagns bakruta. Jag tror jag lyckades hyfsat, beställaren var riktigt nöjd. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)